Solubility enhancement of poorly soluble drugs through application of deep eutectic solvents: a multi-method analysis accounting for water addition effects

Sammanfattning

Många molekyler som för närvarande befinner sig i upptäcktsfasen inom läkemedelsindustrin är svårlösliga i vatten. Därför är det vanligt förekommande att organiska lösningsmedel behöver utnyttjas, vilket kan medföra miljö- och hållbarhetsproblem. Detta masterexamensarbete undersöker lösligheten av allopurinol och griseofulvin, två svårlösliga läkemedel, i olika binära djupeutektiska lösningsmedel (DES) som potentiella alternativ till organiska lösningsmedel. Dessutom undersökes effekterna av vattentillsats till DES med avseende på API-löslighet och i mindre utsträckning viskositet, vilket är en av de huvudsakliga begränsningarna hos DES. Löslighetsstudien genomfördes med hjälp av visuella metoder, UV-Vis-spektroskopi och Crystal16. Utöver detta så studerades även fasövergångar hos de utvalda DES med hjälp av differentiell svepkalorimetri (DSC). Resultaten indikerar att DES bestående av CA:XYL och 40 viktprocent vatten presterade bäst när det gäller allopurinollöslighet. Data för griseofulvin visade att DES bestående av ChCl:urea och 40 viktprocent vatten överträffade de andra testade DES samt ChCl:urea-proverna som innehöll 10-30 viktprocent vatten. CA:XYL DES uppvisade också en liknande trend med förbättrad löslighet vid ökande vatteninnehåll. Ytterligare experiment inom området är nödvändigt för att säkerställa tillförlitligheten av data.