Stödpartier – regeringens lojala samarbetspartners och illojala kritiker : En empirisk studie av stödpartiernas roll i riksdagens tillkännagivanden till regeringen 1991/92–2024/25.

Sammanfattning

Uppsatsen bidrar till den ständigt aktuella forskningen om relationen mellan riksdag och regering. Mot bakgrund av tidigare forskning om regeringsbildning och koalitioner fokuserar jag på stödpartiers agerande. För att undersöka stödpartiernas balansgång mellan regering och opposition används det ostuderade fenomenet tillkännagivanden. Uppsatsen baseras på en frågeställning vilken är hur stödpartier använder tillkännagivanden som verktyg. Den huvudsakliga hypotesen är att stödpartier i tillkännagivandeomröstningar skiljer sig i sitt agerande från regerings- och oppositionspartier. Sekundärhypotesen är att stödpartier på ideologiska utkanter är mindre lojala mot regeringen än stödpartier i den ideologiska mitten. Genom egna omfattande modifieringar av ett datamaterial av alla tillkännagivanden mellan 1991/92 och 2024/25, undersöker jag frågeställningarna och hypoteserna kvantitativt. Resultaten visar att stödpartier använder tillkännagivanden för att kritisera och för att stötta regeringen. Tillkännagivanden blir ett verktyg för att balansera de motsägelsefulla incitamenten ett stödparti har. De används som ventil, men också för att visa lojalitet. Stödpartiernas agerande skiljer sig dock mellan olika regeringar, olika stödpartier och över tid. Stödpartier i den ideologiska mitten använder tillkännagivanden i större utsträckning för att kritisera regeringen än vad stödpartier på ideologiska utkanter gör. Detta gör att den huvudsakliga hypotesen bekräftas men sekundärhypotesen förkastas. Resultaten bidrar även till att kritisera teorier om att parlamentets makt håller på att stagnera, samt teorier om att en minoritetsregering med stödpartier i praktiken skulle vara samma sak som en majoritetsregering.