”Tyvärr, vi har slut på vård för tillfället” - Om förvaltningsrättsligt överklagande av vissa prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Sammanfattning

Prioriteringar på den kliniska nivån inom hälso- och sjukvården avgör såväl vilka patienter som ska få behandling som vilken behandlingsmetod som ska användas i det enskilda fallet. Även om sådana prioriteringar i vissa fall kan få tämligen långtgående följder för den enskilde är det i dagsläget oklart om dessa kan bli föremål för överklagande. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka huruvida vissa prioriteringar på den kliniska nivån inom hälso- och sjukvården kan angripas genom förvaltningsrättsligt överklagande med stöd av 41 § förvaltningslagen (2017:900) eller artikel 6.1 i Europakonventionen. Undersökningen tar sin utgångspunkt i två typfall: dels ett ställningstagande om att avstå från att sätta en patient på väntelista för organtransplantation, dels ett ställningstagande vid triage på akutmottagning. För att uppfylla uppsatsens syfte används den rättsdogmatiska metoden. I uppsatsen undersöks inledningsvis om prioriteringarna i typfallen kan anses utgöra beslut i förvaltningsrättslig mening. Här berörs särskilt det förvaltningsrättsliga beslutsbegreppets innebörd och gränsdragningen mellan uttalande och faktiskt handlande. Därefter redogörs för frågan om prioriteringarna i typfallen kan anses överklagbara enligt 41 § förvaltningslagen. Härvid redogörs för förutsättningarna för överklagbarhet, nämligen att det ska röra sig om ett skriftligt förvaltningsbeslut som påverkar den enskildes situation på ett inte obetydligt sätt. I detta sammanhang behandlas även Högsta förvaltningsdomstolens nya bedömningsgrunder såsom de kommit till uttryck i HFD 2019 ref. 21. Slutligen undersöks om artikel 6.1 i Europakonventionen medför en rätt till domstolsprövning av prioriteringarna. Detta innefattar en närmare undersökning av om prioriteringarna kan anses röra en sådan civil rättighet eller skyldighet som avses i konventionen. Uppsatsen utmynnar i slutsatsen att ställningstagandet om att avstå från att sätta en patient på väntelista för organtransplantation bör anses utgöra ett förvaltningsbeslut. Det bör också anses vara överklagbart enligt 41 § förvaltningslagen. Det finns även skäl att anta att ett sådant ställningstagande kan överklagas med stöd av artikel 6.1 i Europakonventionen. Beträffande ställningstagandet vid triage på akutmottagning framkommer att även detta bör betraktas som ett beslut i förvaltningsrättslig mening. Det är emellertid inte överklagbart enligt 41 § förvaltningslagen, och det bör heller inte kunna överklagas med stöd av artikel 6.1 i Europakonventionen.