Understanding the G Protein-Coupled Receptor GPR183 and its Acute Myeloid Leukemia-associated Mutant

Sammanfattning

GPCR:er är kopplade till ett flertal olika sjukdomar och är mål för en tredjedel av läkemedel på marknaden idag. Detta gör dem till en intressant källa för forskning och sjukdomsrelaterad signalering. GPR183 är en GPCR som medierar migrationen av lymfcellerna och har kopplats till hematologisk cancer samt andra sjukdomar. I detta projekt har en specifik AML-associerad mutation i GPR183, A338V, undersökts och jämförts med receptorns vildtyp. Syftet var att vidare förstå vildtypen till GPR183 samt att undersöka om mutationen påverkar hur GPR183 agerar. Detta har undersökts i en mängd olika BRET-sensorer som utrett konformation, internalisering och signalering i HEK293A-celler samt analyser som utforskar uttryck av receptorn på cellytan och migration i RAW264.7-celler, där alla celler uttrycker receptorn i överskott. Resultaten fastställer med viss säkerhet att det finns en skillnad i konfirmation mellan vildtyp och mutation samt att denna skillnad kan bero på mutation A338V. Vidare har slutsatsen, med viss säkerhet, dragits att mutationen inte påverkar internaliseringen av receptorn, men GRK2 rekrytering är lägre i den muterade receptorn jämfört med vildtypen. I de utförda analyserna av cellmigration differentierades inte den muterade receptorn från vildtypen, men den erhöll tre gånger högre uttryck på cellytan i RAW264.7-celler, vilket skulle kunna ha annan biologisk respons. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns vissa skillnader mellan receptorns vildtyp och A338V mutation, vilka skulle kunna ha fysiologisk relevans. Resultatet har fyllt kunskapsluckor i förståelsen av GPR183, och det skulle vara intressant att undersöka dessa skillnader ytterligare. Även om cellmigrationen inte visade någon skillnad skulle analysen kunna optimeras i en cellinje som typifierar AML och vidare utredas för att verkligen kunna avgöra att mutationen inte påverkar migration, eftersom detta, tillsammans med de redan fastställda skillnaderna, skulle kunna ha en viktig betydelse för prognosen av AML.