Uppehållstillstånd - en (o)möjlighet för det tvångsomhändertagna barnet? - En undersökning om principen om barnets bästa och rätten till privat- och familjeliv

Sammanfattning

Barn i en asylprocess är särskilt utsatta i samhället. Det ställs därför höga krav på rättstillämparens utredning och bedömning av vad som är det bästa för barnet inom reglerna för uppehållstillstånd i Utlänningslagen (2005:716). Bestämmelsen om barnets bästa i Utlänningslagen (2005:716) skyddar särskilt barnets rätt till hälsa och utveckling där barnets familjemiljö anses essentiell. Men för vissa asylsökande barn har den biologiska familjen ansetts utgöra skada för barnets hälsa och utveckling och barnet har därmed tvångsomhändertagits och placerats i ett familjehem. Uppsatsens syfte är att undersöka hur principen om barnets bästa och rätten till privat- och familjeliv förstås i svensk rätt inom bedömningen av svenska uppehållstillståndsregler för barn som både söker asyl och som genom tvångsomhändertagande placerats i ett familjehem. Undersökningen genomförs utifrån den rättsdogmatiska metoden med en rättsfallsanalys. De rättsliga avgöranden som undersöks är från migrationsdomstolen och har avgränsats till år 2021, året efter barnkonventionen inkorporerades i svensk lag. Uppsatsen resulterar i att relationen mellan principen om barnets bästa och rätten till respekt för privat- och familjeliv i en bedömning av uppehållstillstånd är problematisk. Bestämmelsernas öppna formuleringar i kombination med migrationsdomstolens bristande motiveringar innebär en rättsosäkerhet för tvångsomhändertagna barn som söker asyl.