UTREDNING AV EN MIXTURE ALLOCATION FACTOR (MAF) I RISKBEDÖMNINGEN AV KEMIKALIEBLANDNINGAR INOM REACH

Sammanfattning

REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) är EU:s huvudsakliga kemikalielagstiftning och genomför riskbedömning utifrån enskilda ämnens påverkan. Samtidigt visar forskning att människor och miljö i större utsträckning exponeras för komplexa kemikalieblandningar. De kan medföra kombinationseffekter som därmed inte beaktas i den nuvarande regleringen vilket kan underskatta den samlade påverkan för människor och miljön. Syftet med arbetet var att genom en litteraturstudie undersöka hur oavsiktliga kemikalieblandningar hanteras inom REACH och att analysera möjligheten att införa en ny osäkerhetsfaktor, en så kallad Mixture Allocation Factor (MAF) som ett verktyg för att bättre beakta kombinationseffekterna av kemikalieblandningar. Arbetet behandlade även vilka begränsningar som MAF kan medföra. Resultaten visar att den nuvarande riskbedömningen inom REACH inte alls hanterar kemikalieblandningar vilket är problematiskt när resultaten visat att effekterna av kemikalieblandningar kan uppstå även när de ingående ämnena förekommer i koncentrationer som individuellt klassificeras som säkra. Resultaten visar även att kemikalieblandningar kan ge upphov till starkare och avvikande effekter jämfört med de effekter som observerats för de enskilda ämnena. Vidare framkommer det att REACH omfattas av betydande brister i tillgången på data av kemikaliers egenskaper och exponering, vilket försvårar möjligheten att genomföra specifika och tillförlitliga riskbedömningar för kemikalieblandningar. MAF identifierades som ett verktyg som kan fungera även utan komplett data och som ett verktyg som lätt kan appliceras och användas inom REACH på grund av hur den är uppbyggd. Av de analyserade modellerna framstod MAFExakt som den mest lämpliga metoden eftersom den främst behandlar de ämnena i blandningen som har störst bidrag till den totala blandningens risk. Men det svåra med hela MAF konceptet är att bestämma vilket värde MAF bör anta för att ge ett effektivt skydd för miljö och människors hälsa utan att medföra för stor överreglering.