Våldet som inte syns, såren som inte blöder : En analys av förslaget om en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld och dess skydd mot ekonomiskt våld i nära relationer

Sammanfattning

Ekonomiskt våld beskrivs som en relativt underforskad del av psykiskt våld. Den forskning som finns beskriver våldet som handlingar som syftar till att styra och kontrollera någon annans möjligheter att införskaffa, använda och bibehålla sina ekonomiska resurser. Våldet är unikt, mångfacetterat och kan uttrycka sig på flera olika sätt, och medför svåra och långvariga konsekvenser för brottsoffren. Trots detta fångar befintliga straffrättsliga bestämmelser idag inte upp det upprepade, kontrollerande och nedbrytande mönster, som är centralt för många former av psykiskt våld, i tillräcklig utsträckning. För att stärka det straffrättsliga skyddet har förslaget om en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld lagts fram. Uppsatsen syftar till att genom en rättsdogmatisk metod granska förslaget och fastställa i vilken utsträckning olika former av ekonomiskt våld omfattas. Analysen tar sin utgångspunkt i två förslag: departementspromemorian Straffansvar för psykiskt våld och det reviderade förslaget som presenteras i utkastet till lagrådsremiss En särskild straffbestämmelse för psykiskt våld. Främst behandlas ändringen från rekvisitet otillbörlig kontroll genom att begränsa den personliga handlingsfriheten till rekvisiten otillbörligt tvång och otillbörlig övervakning, samt hur denna förändring påverkar möjligheten att fånga upp olika former av det ekonomiska våldets tre underkategorier: ekonomisk kontroll, ekonomisk exploatering och inkomstsabotage. Vidare behandlas rekvisitet ägnade att allvarligt skada personens självkänsla och dess funktion i förhållande till ekonomiskt våld, mot bakgrund av förarbeten och praxis rörande fridskränkningsbrotten. Analysen visar att utkastets brottskonstruktion och rekvisit innebär en normativ förskjutning, från att beakta den sammantagna påverkan på brottsoffrets liv till att fokusera på enskilda handlingar och offrets omedelbara reaktion på dessa. I förhållande till vissa former av våldet, såsom digital kontroll genom insyn, framstår bestämmelsen som tydligt utformad. Samtidigt medför detta att flera centrala former av ekonomiskt våld, särskilt ekonomisk kontroll genom styrning, subtil ekonomisk exploatering och inkomstsabotage, riskerar att falla utanför det straffbara området, vilket strider mot bestämmelsens uttalade syfte att fånga upp upprepade och nedbrytande mönster av psykiskt våld i nära relationer. Sammantaget tyder utformningen av brottet på en bristande kunskap om ekonomiskt våld och dess varierande uttryck. Mot denna bakgrund dras slutsatsen att förslaget i sin nuvarande utformning inte ger ett tillräckligt skydd mot ekonomiskt våld. För att bestämmelsen ska bli ändamålsenlig krävs en tydligare definition av ekonomiskt våld, en brottskonstruktion som möjliggör en helhetsbedömning av offrets livssituation och förarbeten som tydliggör att ekonomiskt våld, och det psykiska lidande, nedbrytning och beroendeställning som det medför, kan sammantaget vara ägnat att allvarligt skada självkänslan även i avsaknad av bevisbart hot eller bestraffning.