"Vi kan inte toppa NPF-kunskapen" : En studie av styrning, institutionella processer och professionella krav på socionomutbildningen

Sammanfattning

Genom sin status som professionsutbildning regleras socionomutbildningen av lagstadgade examensmål och präglas dessutom av politisk och samhällelig påverkan. Utifrån sin position som generalistutbildning förväntas socionomutbildningen utbilda studenterna till en bred kompetens inom många kunskapsområden. Samtidigt finns det begränsningar i och med utbildningens omfattning där det uppmärksammats ett behov av fördjupade kunskaper inom vissa kunskapsområden. Ett sådant kunskapsområde är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket i denna studie används som ett analytiskt fall för att undersöka socionomutbildningens utformning och inkludering av kunskapsområden. Studien har syftat till att undersöka hur socionomutbildningens utformning påverkas av styrning, professionella krav och institutionella processer samt belysa hur olika kunskapsområden prioriteras, integreras eller marginaliseras i utbildningen. Data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med nio utbildningsansvariga vid svenska socionomprogram. Materialet har analyserats genom en reflexiv tematisk analys med en abduktiv ansats. Studiens teoretiska ramverk består av Scotts nyinstitutionella teori (2014) och Abbotts professionsteori (1988) vilket fokuserat analysen till institutionella processer, legitimitetsbaser och professionella krav samt jurisdiktion. Resultatet visar att inkluderingen av NPF-kunskaper inom socionomutbildningen påverkas av statlig styrning och skapar genom breda formuleringar i examensmålen ett handlingsutrymme där inkluderingen av NPF ryms, samt präglas av spänningar mellan legitimitetsbaser. Utbildningens generalistuppdrag framkommer legitimera utbildningen, vilket innebär att vissa kunskapsområden, som NPF, faller utanför generalistramen. Kunskap om NPF ses som relevant för socionomers yrkesroll men inte definierande för professionen och avgränsas genom generalistnormer och gränsdragningar mot andra yrkesgrupper. Studien placerar sig därmed i en större diskussion kring balansen mellan specialist- och generalistkunskap isocionomutbildningen, och synliggör genom utbildningsansvarigas perspektiv institutionella och professionella processer i utbildningens utformning. I praktiken bidrar studiens resultat till en ökad medvetenhet kring dessa processer, vilket öppnar upp för diskussion kring varför vissa områden, som NPF, trots sin relevans för professionen ges begränsat utrymme i utbildningen.