Vuxna patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2 : En litteraturstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en snabbt växande global sjukdom som orsakas av insulinresistens och minskad betacellsfunktion, vilket leder till symtom som trötthet, törst och ökad urinmängd. Ärftlighet, livsstil och övervikt är viktiga riskfaktorer. Behandling bygger främst på livsstilsförändringar samt läkemedel eller insulin vid behov. Egenvård är central och kräver stöd från vården. Sjukdomen innebär stora samhällskostnader och drabbar socioekonomiskt utsatta hårdare. Etiskt betonas autonomi, delaktighet och jämlik vård, och sjuksköterskan har en nyckelroll i att ge stöd, utbildning och personcentrerad omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt som genomfördes baserad på tio vetenskapliga originalartiklar som låg till grund för resultatet. Artiklarna identifierades genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL Complete. För att bedöma artiklarnas kvalitet användes Fribergs kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet visade att familjens stöd hade en viktig betydelse för deltagarnas egenvård, speciellt vid medicinhantering, blodsockermätning och fysisk aktivitet. Samtidigt identifierades hinder, som kostrelaterade svårigheter, ekonomiska begränsningar, rädsla för nålar samt bristande kunskap om sjukdomen. Deltagarna upplevde också starka emotionella reaktioner efter diagnosen såsom skuld, chock, oro och skam, vilket påverkade både egenvården och motivationen. Upplevelsen påverkades även av kön, ålder och social situation. Brister i bemötande, kontinuitet och kulturell förståelse inom vården bidrog till minskat förtroende samt sämre följsamhet, medan individanpassat stöd och empati från vårdpersonal främjade trygghet och förbättrad egenvård. Slutsats: Vuxna med diabetes typ 2 möter emotionella, sociala och praktiska utmaningar i egenvården där familjens stöd, kontinuitet i vårdrelationer och individanpassat stöd är avgörande. Psykosociala faktorer såsom skuld, skam och chock samt bristande bemötande och kulturell förståelse påverkar motivation och följsamhet. Slutsatsen är att vården behöver vara personcentrerad, främja delaktighet, autonomi och jämlikhet, samt integrera psykosociala, kulturella och etiska aspekter för att uppnå hållbara och rättvisa lösningar