28:e Regimen och Reglering i den inre marknadens namn : En analys om rättslig grund, tilldelade befogenheter och unionens konstitutionella ramverk

Sammanfattning

Uppsatsen undersöker de konstitutionella och rättsliga förutsättningarna för att Europeiska unionen ska kunna införa en så kallad ”28:e Regim” – en frivillig och direkt tillämplig unionsrättslig bolagsrättslig ordning avsedd att fungera parallellt med medlemsstaternas nationella bolagsrättssystem. Initiativet, som blivit aktuell inom ramen för kommissionens konkurrenskraftsagenda samt genom rapporterna av Enrico Letta och Mario Draghi, syftar till att minska den rättsliga fragmenteringen inom den inre marknaden och att underlätta gränsöverskridande etablering, investeringar och uppskalning av innovativa företag. Analysen fokuserar på vilken rättslig grund som krävs för att anta en sådan reglering och undersöker huruvida artikel 114 FEUF (harmonisering för den inre marknaden) kan utgöra en lämplig rättslig grund. Analysen tar sin utgångspunkt i principen om tilldelade befogenheter enligt artikel 5 FEU och beaktar de konstitutionella begränsningar som följer av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Särskild uppmärksamhet ägnas åt EU-domstolenss praxis, däribland Tobacco Advertising I och II, British American Tobacco, Vodafone samt Titandioxid, vilka preciserar räckvidden och gränserna för artikel 114 FEUF. Uppsatsen gör gällande att artikel 114 FEUF kan utgöra en giltig rättslig grund under förutsättning att den 28:e Regimen faktiskt är utformad för att undanröja eller förebygga hinder för den inre marknadens funktion. I enlighet med domstolens praxis måste det kunna visas att skillnader mellan medlemsstaternas rättsordningar ger upphov till faktiska eller sannolika hinder för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet, samt att den föreslagna åtgärden är lämplig och proportionerlig i förhållande till dessa hinder. En kombination av artiklarna 114 och 50 FEUF (etableringsfrihet) kan också vara tänkbar när åtgärden samtidigt syftar till marknadsintegration och samordning av bolagsrättsliga regler som rör etablering. Uppsatsen framhåller också att artikel 352 FEUF (flexibilitetsklausulen) kan aktualiseras om den 28:e Regimen utvecklas till ett i huvudsak autonomt unionsrättsligt bolagsrättssystem snarare än ett funktionellt harmoniseringsinstrument. Till skillnad från artikel 114 FEUF kräver artikel 352 FEUF enhällighet i rådet och innebär därmed starkare politiska och konstitutionella kontrollmekanismer. Valet av rättslig grund får därför betydelse utöver den rent tekniska kompetensfördelningen. Det påverkar den institutionella balansen, medlemsstaternas kontroll samt den demokratiska legitimiteten inom EU:s rättsordning. Regimens frivilliga karaktär analyseras som både en mildrande och en problematiserande faktor. Även om en opt-in-struktur kan framstå som mindre ingripande och därmed lättare att förena med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, väcker den frågor om effektivitet och regulatorisk komplexitet. Om användningen blir begränsad riskerar ordningen att tillföra ytterligare ett regelverk utan att påtagligt stärka marknadsintegrationen. Uppsatsen drar slutsatsen att en 28:e Regim är rättsligt tänkbar inom EU:s konstitutionella ramverk, men endast under strikta förutsättningar. Dess utformning måste vara nära knuten till målet att förbättra den inre marknadens funktion och får inte innebära en implicit utvidgning av unionens befogenheter genom en extensiv tolkning av artikel 114 FEUF. Studien visar därmed hur diskussionen om bolagsrättslig reform speglar bredare spänningar inom EU:s konstitutionella struktur mellan integration, effektivitet och gränserna för de tilldelade befogenheterna.