Allt har en efterklang : Akustik i kulturhistoriska sammanhang

Sammanfattning

Alla miljöer och rum har sin speciella akustik. Hur ljudvågorna reflekteras, förstärker eller släcker ut varandra skapar en unik accent hos varje plats och är en viktig del i hur vi som människor upplever omgivningen. Detta är också grunden till varför akustiska förhållanden bör ses som en del av kulturvärdena hos en plats eller en byggnad, på samma sätt som rent visuella arkitektoniska och estetiska aspekter. På så vis skulle man också kunna se akustik som en dimension i att uppleva en historisk miljö och komma närmare den tid och de människor som levt och verkat där. Inom de flesta världsreligioner används akustik med lång efterklang för att förstärka upplevelsen av en andlig dimension, oavsett om det handlar om en moské, katedral eller ett hinduiskt tempel. Olika akustiska förhållanden lämpar sig naturligtvis olika väl beroende på användningsområde. Således kan en och samma akustik ses som en tillgång eller ett problem beroende på användning. Hur akustiska förutsättningar kan bidra till att hitta ett nytt användningsområde åt en befintlig byggnad är något som undersöks närmare i denna uppsats. Likaså hur man försökt återskapa en akustik som delvis förvanskats genom ombyggnad. Fyra olika undersökningsobjekt har valts ut. Frågeställningarna är: I vilken grad skulle man kunna se de undersökta akustiska miljöerna som en del av byggnadernas kulturhistoriska värden eller tillför akustiken andra värden? Ser ägare och användare av de undersökta byggnaderna akustiken som en tillgång eller ett problem? För att sätta akustik i en kulturvårdskontext behövs viss bakgrund till ämnet som sådant. En avsiktlig akustik skulle kunna beskrivas som arkitektur utformad för en eftersträvad akustik. Den äldsta kända litteraturen inom detta område härstammar från den romerske arkitekten och ingenjören Vitruvius som efter ett långt yrkesliv skrev ner sina erfarenheter. Verket Om arkitektur skrevs omkring år 10 fKr och är i sin helhet en lärobok eller handledning inom arkitektur men beskriver också akustik på ett ingående vis. Dessutom kan den sägas beskriva grundvalarna förarkitektur som intellektuell konstart. Undersökningsobjekt för kategorin avsiktlig akustik är Göteborgs Konserthus. Här har akustiken i Stora salen en självklar roll och Stora salen representerar funktionalismens och det tidiga 1900-talets vetenskapliga ideal och förhållningssätt. Akustiken kan också ses som ett av byggnadens kulturhistoriska värden och bland annat lyfts den specifikt fram i Göteborgs bevarandeprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Till viss del motsatsen, oavsiktlig akustik, kan istället beskrivas som akustik som ”bara blivit som den är”. Människans fascination för ”mäktig” akustik eller lång efterklang är sannolikt lika gammal som människan själv. Detta kan illustreras genom den franske forskaren Iegor Reznikoffs forskning, där han i södra Frankrike funnit ett samband mellan placeringen av grottmålningar från äldre stenåldern och de akustiska förhållandena på platserna. För kategorin oavsiktlig akustik är undersökningsobjekten vattenreservoaren Kulturtemplet i Göteborg, Mimerlaven i Norberg och en pappersmassasilo i Fengersfors Bruk. För dessa objekt har de två förstnämnda gemensamt att de akustiska förutsättningarna uppmärksammats och tagits tillvara som kulturscener. I massasilon i Fengersfors Bruk finns liknande akustiska förutsättningar men här handlar det istället om en akustik med potential för att eventuellt kunna bidra med ny användning åt en del av en befintlig byggnad. Gällande akustikens roll som eventuellt kulturhistoriskt värde för de tre objekten inom kategorin oavsiktlig akustik dras slutsatsen att akustiken i dessa fall inte är kulturhistoriska värden i sig. Däremot har avsaknaden av byggnadernas ursprungliga användningsområde skapat nya egenskaper eller värden, där akustik har blivit en del av upplevelsevärdet.