Sammanfattning

Denna studie undersöker hur en befintlig ladugård på Stenbergagården utanför Lönsboda i Osby kommun kan genomgå en funktionsändring, där de rumsliga, materiella och kulturella kvaliteterna bevaras och vidareutvecklas. Arbetets utgångspunkt tas ur byggnadssektorns klimatpåverkan och landsbygdens tomma byggnadsbestånd, och argumenterar för adaptivt återbruk som strategi för hållbar utveckling. Arbetet genomförs som en kvalitativ fallstudie med en praktikbaserad ansats. Uppmätningsritningar, rumslig och byggnadsteknisk analys, fotografisk dokumentation samt intervjuer med arkitekt, fastighetsägare och en person med djup kännedom om platsen bildar underlaget för en iterativ gestaltningsprocess. Teorin bygger på begreppen teoretisk praktik, atmosfär, berikad miljö och slow architecture, vilka tillsammans formar ett ramverk för hur ombyggnation kan bedrivas med omsorg och platsförankring. Resultaten visar att bevarande av befintliga material och rumsliga lager, som sticketaket, pelarna i källarplanet och fasadens tre träpaneler från olika tidsepoker, bidrar till en berikad miljö med identitet och kontinuitet som nyproduktion sällan kan åstadkomma. Gestaltningsförslaget omvandlar ladugården till festlokal, snickeriverkstad och lägenhet, och låter byggnadens egna förutsättningar sätta villkoren för varje beslut. Återbruk av material, bevarad konstruktion och minimalt tillskott av nya resurser gör hållbarhet till praktik snarare än princip. Studien pekar mot att adaptiv återanvändning av lantbruksbyggnader på landsbygden kan fungera som ett konkret bidrag till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, där kulturarv och förnyelse förutsätter varandra.

Utforska vidare

Liknande uppsatser

Uppsatser med liknande ämnen och nyckelord.