Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av feedback inom ambulansteamet : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning

Bakgrund: Feedback inom ambulanssjukvården förbättrar kliniska färdigheter, bidrar till professionell utveckling, bättre teamsamverkan och mer effektiv kommunikation. Det i sin tur ökar patientsäkerheten. Ambulanssjuksköterskor förväntas dela med sig av sin expertis och använda sig av feedback. En god feedbackkultur leder till arbetsplatser som genomsyras av engagemang med minskat antal sjukskrivningar och uppsägningar. Trots detta saknas feedback ofta inom den prehospitala vården. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av feedback inom ambulansteamet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med fem ambulanssjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvården. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Studien föregicks av forskningsetiska övervägande och rådgivande yttrande från Etikkommitté Syd. Studien genomfördes med omsorg om deltagarna. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Arbetsmiljö, Relationer och Individuella skillnader. Resultatet visade en efterfrågan på strukturerad feedback som ett naturligt inslag i ambulanssjuksköterskans arbete. Det behövdes organisatoriska förändringar för att etablera en god feedbackkultur för att värna om professionell utveckling, stärka teamarbetet, höja vårdkvaliteten och därmed höja patientsäkerheten. Hierarkiska strukturer försvårade feedback till den grad att den helt kunde utebli. Slutsats: Studien indikerar ett glapp mellan befintlig och önskad mängd feedback. Utebliven feedback kan leda till osäkerhet i yrkesutövandet, och bristande feedback-kulturer kan utgöra ett potentiellt hot mot patientsäkerheten. Otillräckliga färdigheter i feedback-tekniker kan leda till obehagskänslor, varför feedback riskerar att utebli, framför allt till mer erfarna kollegor, eller i syfte att bevara en god stämning inom teamet. Ett behov av kompetensutvecklingsinsatser kring feedback föreligger, samt ett behov i att utveckla normmedvetenhet för att undersöka hur makt och hierarkiska strukturer kan vara ett hot mot jämlik vård.