Arbetsvillkor och algoritmer - En arbetsrättslig studie om förslaget till genomförande av plattformsdirektivets dubbla skyddsintressen i SOU 2026:3

Sammanfattning

I denna uppsats undersöks vilket skydd plattformsdirektivet tillhandahåller och om det därigenom föreskrivna skyddet kan anses tillgodosett genom förslaget till implementering i SOU 2026:3 Genomförande av plattformsdirektivet. Uppsatsen undersöker även huruvida den av utredaren föreslagna implementeringen av plattformsdirektivets skyddsintressen är ändamålsenligt ur ett svenskt arbetsrättsligt perspektiv, i synnerhet med beaktande av den svenska arbetsmarknadsmodellen, det svenska arbetstagarbegreppet, arbetsmarknadens parters autonomi samt kollektivavtals- och förhandlingsrätten. En konsekvens av att den digitala arbetsmarknaden växer i omfattning är att det skapas nya verksamheter och affärsmodeller. En ökning av olika verksamheter innebär i sin tur att det skapas ytterligare arbetstillfällen. Ett exempel på detta är digitala arbetsplattformar, som sysselsätter personer som utför plattformsarbete. Att de digitala arbetsplattformarna skapar fler arbetstillfällen är i sig inte problematiskt, men problem uppstår när det saknas tillräcklig lagstiftning som skyddar plattformsarbetarnas arbetsvillkor och personuppgiftsskydd. Detta är de skyddsintressen som EU:s plattformsdirektiv avser att tillgodose. Det följer av artikel 288 FEUF att unionens medlemsstater har en skyldighet att genomföra EU-direktiv i sina interna rättsordningar. Nationell lagstiftning ska vara direktivkonform, samtidigt som befintlig nationell rätt ska beaktas. Uppsatsen har tillämpat en rättsdogmatisk metod med rättspolitiska inslag, samt en EU-rättslig metod, för att analysera hur utredningen i SOU 2026:3 har beaktat dessa två motstridiga intressen genom Sveriges implementering av plattformsdirektivet. Inom diskussionen för huruvida utredningen har föreslagit ett ändamålsenligt genomförande av direktivet har det i uppsatsen kunnat utrönas att EU:s viljor med plattformsdirektivet inte nödvändigtvis överensstämmer med den svenska arbetsmarknaden. Flera av de farhågor som framkommer vid läsningen av direktivet och dess skäl, samt i juridisk internationell litteratur, verkar till synes inte vara saker som uttrycks av varken den svenska utredningen eller arbetsmarknadens parter i sina remissyttranden till betänkandet. Eftersom slutsatsen som dras är att utredningen i SOU 2026:3 har föreslagit ett genomförande som tillförsäkrar det skydd som plattformsdirektivet tillhandahåller, blir frågan i stället huruvida EU:s detaljrika utformning av plattformsdirektivet är skäligt i förhållande till medlemsstaternas interna rättsordningar.