Att bära döden

Sammanfattning

Jag stod ensam i det avskilda rummet. Ljuset var dämpat och en påtaglig tystnad skilde sig från resten av museet. Jag hade inte planerat att dröja kvar i denna avdelning, bara en snabb avstickare innan jag fortsatte vidare. Men något stoppade mig. Framför mig stod den yttre kistan tillhörande prinsen och greven av Thebe, Pa-seba-khai-en-ipet (Brooklyn Museum, 2025). En rikt dekorerad sarkofag, täckt av symboler och målningar utförda med finess och vördnad för den avlidne, något jag aldrig bevittnat i svenska gravtraditioner. The Funerary Gallery, en avdelning i museet som ägnas åt sarkofager, figuriner och föremål som forntida egyptier ansåg värdefulla att ta med sig till livet efter detta. I min konstnärliga praktik har jag länge dragits till teman som kretsat kring döden. Det har varit en intuitiv fascination snarare än ett medvetet val. Mötet med sarkofagen på Brooklyn Museum förändrade mitt sätt att se detta tema. En insikt om hur döden inte alltid är ett definitivt slut, utan i vissa kulturer snarare en övergång och en fortsättning