Att möta känslor : En studie om ungdomars upplevelse av att ha genomgått ERGT-A

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av att genomgå emotionsreglerande behandling i grupp (ERGT-A) för ungdomar med självskadebeteende. Antalet individer med självskadebeteende har ökat under de senaste decennierna och den största ökningen har skett för ungdomar. Ett område som är i behov av ökad kunskap är subjektiva upplevelser av att genomgå ERGT-A för att komplettera kvantitativa studier samt erbjuda vägledning till behandlare avseende hur ERGT-A kan tillämpas på ett mer hjälpsamt sätt, vilket kan bidra till utvecklingen av behandlingen. Studiens utgångspunkt är kvalitativ och den valda datainsamlingsmetoden är semistrukturerade intervjuer. Studien ingår i ett större forskningsprojekt och samtliga åtta deltagare i urvalet är hämtade från det större forskningsprojektet. Analysen genomfördes utifrån tematisk analys enligt stegen i Braun och Clarke (2006), på en semantisk nivå med en induktiv ansats. De huvudteman som framkommer i resultatet är: gemenskap, drivkraft och engagemang, behandlingsinslag samt förändringar och lärdomar. Deltagarna framför att gemenskapen i gruppen och möjligheten att utbyta erfarenheter med andra har varit viktig. Det framkommer även att ungdomarnas drivkraft till att genomföra behandlingen har påverkats av både socialt stöd från omgivningen och materiella faktorer som exempelvis klistermärken och fika. Likväl beskrivs värdet av olika behandlingsinslag såsom behandlarnas förhållningssätt. Ungdomarna beskriver även förändringar som uppmärksammats såsom en ökad förmåga att möta sina känslor. Flertalet likheter med tidigare studier visas i diskussionen där exempelvis mötet med andra deltagare och behandlarnas förhållningssätt upplevts ha minskat skam och stigmatisering samt att nya emotionsregleringsstrategier lärts in vilket går i linje med tidigare forskning. Tidigare studier har visat risken för utanförskap i gruppbehandlingar men det överensstämmer inte med resultaten i föreliggande studie då samtliga deltagare förmedlar känslor av samhörighet, även de som inte upplevt behandlingen som hjälpsam. Ungdomarna beskriver sin upplevelse av att behandlingen bidragit med minskad skam, fördjupad samhörighet och ökade färdigheter relaterat till att sortera, möta och kommunicera känslor. Resultatet kan tänkas ligga till grund för vidare forskning och användas i utvecklingen av ERGT-A. Behandlare kan även ha nytta av resultaten för att utföra ERGT-A på ett mer hjälpsamt sätt.