Att mötas för att förändras: En vidareutveckling av ekumeniskt lärande utifrån deltagarnas upplevelse

Sammanfattning

I denna essä formulerar författaren tillvägagångssätt för en vidareutveckling av ekumeniskt lärande på basis av deltagarnas erfarenhet av ett projekt inspirerat av ekumeniskt lärande. Ekumeniskt lärande beskrivs i både sitt historiska sammanhang och olika influenser och definieras som ett förändrande och holistiskt lärande där den lärde är tänkt att reflektera över sin tro, livsstil, globala och sociala frågor genom mötet och linsen av andra perspektiv. Målet är att deltagaren genom denna erfarenhet ska anta en öppen attityd gentemot andra och deras erfarenheter och förändra sin livsstil som visar ansvar gentemot de förtryckta och fattiga. Uppsatsen skildrar deltagarnas erfarenheter genom en tematisk analys. Eftersom det ekumeniska lärandet betonar vikten av det autentiska mötet och en öppen reflekterande kompetens väljer författaren att fördjupa analysen genom att använda forskning kring Gordon Allports kontakthypotes och utvecklingsmodellen för interkulturell känslighet (DMIS) av Milton J. Bennett. Dessa teorier i kombination med forskning kring ekumeniskt lärande gav författaren möjlighet att skildra deltagarnas erfarenheter och deras berättelser som påverkade deltagarnas lärdomar av sina erfarenheter. I uppsatsens sista kapitel diskuterar författaren två nya tillvägagångssätt för att utveckla ekumeniskt lärande: att tro på mötet med andra och att söka sanningar i argumentation istället för självreflektion. Författaren menar att för att mötet med andra ska bli en omvälvande upplevelse måste fokus och tron på mötets kraft tändas i förväg, och det är också resultatet av en ekumenisk upplevelse. Författaren ser en möjlighet att utveckla denna tanke i ett teologiskt sammanhang. Slutligen hävdar författaren att det finns ett dilemma i det ekumeniska lärandet, eftersom det ekumeniska lärandet ser kompetensen att reflektera över sig själv och vara öppen för andras perspektiv som en kompetens som man lär sig genom mötet, samtidigt som det är ett krav på deltagarna att helt fördjupa sig i erfarenheten av att mötas och lära av varandra. Författaren argumenterar genom de kritiska påståendena från judiska forskare att de västerländska kyrkorna måste teologiskt utvärdera sina övertygelser om hur man söker sanningar i argumentation.