Att våga stå kvar : HVB-personals perspektiv på kriminalitetens drivkrafter ochframgångsfaktorer i behandlingsarbetet med unga kriminella pojkar

Sammanfattning

Ungdomsbrottslighet och barns involvering i kriminella nätverk är en av de mest debatterade ochdiskuterade samhällsfrågorna i Sverige vid tiden för denna studies genomförande. Ungdomar medkriminell problematik som placeras på Hem för vård eller boende (HVB) uppvisar ofta komplex,sammansatt problematik och en ackumulation av riskfaktorer på individ-, familje- och samhällsnivå,vilket personalen dagligen förväntas hantera i en miljö som i sig själv kan vara riskfylld. Syftet med studien är att undersöka hur HVB-personal ser på risk- och skyddsfaktorer vidungdomskriminalitet, samt hur de beskriver att de i praktiken arbetar för att stödja ungdomarsförändringsprocess bort från kriminalitet kopplat till dessa faktorer. Studien utgår från en kvalitativ, tolkande ansats med en hermeneutisk epistemologi. Det empiriskamaterialet baseras på tio semistrukturerade intervjuer med personal från fem HVB-hem inriktade påpojkar med kriminell problematik. Materialet har bearbetats genom en tematisk analys och tolkatsutifrån det utvecklingsekologiska perspektivet samt anknytningsteorin. Resultatet visar att personalen uppfattar drivkrafterna bakom kriminaliteten som mångbottnade ochbeskriver bland annat faktorer som “snabba pengar” och status, social tillhörighet, ekonomiskutsatthet, bristen på nära och trygga relationer, samt rädsla och hot. I behandlingsarbetet framhålls dentrygga och tillitsfulla relationen som behandlingspersonal kan erbjuda ungdomen som denhuvudsakliga skyddsfaktorn och framgångsfaktorn i behandlingsarbetet. Personal beskriver att demåste våga “stå kvar” även vid konflikter och utagerande beteende från ungdomen, för att kunnabygga ett relationskapital som används som grund för gränssättning och förändringsarbete. Vidarebelyses HVB-hemmets inbyggda risker, där bland annat “smittoeffekten” beskrivs.