BARNEN INGEN FRÅGAR OM : EN KVALITATIV STUDIE OM PROFESSIONELLAS ERFARENHETER AV MÖTET MED BARN VARS SYSKON ÄR INVOLVERAD I KRIMINALITET

Sammanfattning

Under vårt liv utgör våra relationer en grund för identitet, trygghet och tillhörighet. Bland dessa relationer är familjens roll central. I en samtida svensk kontext, där frågor kring kriminalitet och ungas involvering i kriminella nätverk fått ökad uppmärksamhet, riktas stor uppmärksamhet mot de individer som begår brott. Betydligt mindre fokus läggs på de personer som befinner sig i deras direkta närhet. Syskonrelationen beskrivs ofta som den relation som har det längsta och mest varaktiga bandet i en människas liv. Trots syskonrelationens viktiga egenskaper och skyddande funktion är syskon till personer i kriminalitet en grupp som i stor utsträckning förblivit osynlig inom både forskning och socialt arbete. Syftet med studien var att belysa professionellas upplevelse av hur målgruppen barn som har ett syskon i kriminalitet påverkas samt vilket stödbehov som föreligger gällande insatser från samhället. Studien grundas på en kvalitativ metod bestående av sex semistrukturerade intervjuer. Vid bearbetning och analys av resultatet användes en tematisk analys med induktiv ansats. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för analysen av det empiriska materialet är Travis Hirschis teori om sociala band, Erving Goffmans teori om stigma samt Howard Beckers stämplingsteori. Analysen resulterade i fem huvudteman: “vardagens begränsningar och psykisk belastning”, “identitetsformande och socialisering in i kriminalitet”, “relationer och maktförskjutningar i familjen”, “informationsglapp och misstro” samt “behov av stöd och strukturella hinder”. Resultaten från studien visar att barn med ett syskon involverat i kriminalitet påverkas i stor utsträckning vad gäller emotionellt välbefinnande, sociala relationer och praktiska livsvillkor. Barnen lämnas ensamma med negativa känslor som rädsla och ångest, samtidigt som de tvingas hantera förändrade familjeroller som präglas av ökat ansvar. Dessutom kämpar barnen med att behålla sin egen identitet i en miljö som präglas av negativa fördomar och attityder kopplade till syskonets inblandning i brottslighet. Resultatet visar att det saknas kunskap och samverkan kring målgruppen. Denna studie understryker vikten av att identifiera målgruppen i ett tidigare skede och utveckla rutiner för att göra barns röster hörda och minimera risken för att de osynliggörs.