Barnets bästa i domstolarnas händer: Om bedömningsgrunder för hur barnets bästa bör tillämpas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av dessa vid beredande av vård enligt LVU

Sammanfattning

Principen om barnets bästa utgör en av barnrättens mest centrala hörnstenar och ska vara avgörande vid alla beslut om tvångsvård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Trots detta är det ofta oklart vad principen faktiskt innebär i praktiken, vilket aktualiserar frågor om hur principen faktiskt tillämpas av förvaltningsdomstolarna samt vilka konsekvenser det får för både barnets rättigheter och rättssäkerheten. Denna uppsats undersöker hur förvaltningsrätterna och kammarrätterna tillämpar principen om barnets bästa vid beslut om beredande av vård enligt LVU, ur ett barnrätts- och rättssäkerhetsperspektiv. Syftet är att identifiera vilka bedömningsgrunder som kan utläsas för hur barnets bästa bör bedömas, samt att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt dessa bedömningsgrunder beaktas av domstolarna. Studien bygger på en rättsdogmatisk metod i kombination med en empirisk analys av ett slumpmässigt urval av domstolsavgöranden om beredande av vård enligt LVU från perioden 1 januari 2025 till 15 oktober 2025. Resultaten visar att det, trots avsaknaden av en uttrycklig definition, går att identifiera bedömningsgrunder som ger viss vägledning för hur barnets bästa ska tillämpas. Dessa bedömningsgrunder kan förstås som en form av metod för att fastställa barnets bästa i det enskilda fallet. Studien visar vidare att domstolarnas tillämpning av dessa bedömningsgrunder varierar, både mellan och inom de två domstolsinstanserna. Även om principen får viss betydelse i domstolarnas resonemang, framstår dess självständiga betydelse som relativt begränsad i praktiken. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv visar studien att variationerna i hur domstolarna tillämpar barnets bästa påverkar såväl den formella som den materiella rättssäkerheten. Den övergripande slutsatsen är att rättssäkerheten får ett visst, men inte fullständigt genomslag, i domstolarnas tillämpning.