Barnet som en aktör i sin egen process: En analys kring barns delaktighet och aktörskap i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge

Sammanfattning

Undersökningen analyserar barns delaktighet och aktörskap i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge. Detta görs genom att undersöka huruvida Sverige uppfyller de krav på barnets bästa och dess delaktighet som ställs upp i barnkonventionen med bakgrund i aktörs- och skyddsperspektivet samt barnperspektiven. Både den rättsdogmatiska och rättsanalytiska metoden har använts för att bredda och fördjupa undersökningen och den avslutande diskussionen. Resultatet av undersökningen visar på att föräldrabalken bygger på skyddsperspektivet samt det vuxna barnperspektivet, två perspektiv som inte speglas i barnkonventionen på samma sätt, där det istället är aktörsperspektivet samt barnets egna perspektiv som gör sig gällande. Detta får i sin tur konsekvenser för rättssäkerheten, ålder- och mognadsrekvisitet samt ökar betydelsen av de vuxnas vilja. Barnet får därför inte den framträdande plats de borde ha i sin egen process. Således uppfyller Sverige inte de krav som barnkonventionen ställer på barnets bästa och dess delaktighet. För att föräldrabalken, och Sverige, ska vara i linje med barnkonventionen krävs därför en rättslig förändring för att få en mer enhetlig syn på barn som rättssubjekt, där barnet ses som en aktör i sin egen process.