Betydelsen av neuromuskulär monitorering inför intubation – En systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Neuromuskulär monitorering har funnits sedan 1950-talet och anestesisjuksköterskestudenter lärs ut att neuromuskulär monitorering bör användas genom hela det anestesiologiska förloppet när neuromuskulära blockader används. Under verksamhetsförlagd utbildning används neuromuskulär monitorering i varierande grad och anestesipersonalen ifrågasätter den vetenskapliga grunden för användningen av neuromuskulär monitorering i samband med intubation Syfte: Syftet med detta examensarbete var att kartlägga betydelsen av neuromuskulär monitorering inför intubation och om det kan främja en säkrare intubation och minska risken för residualpares. Metod: Systematisk litteraturstudie som inkluderade 13 originalartiklar med kvantitativ metod som analyserades genom tematisk dataanalys. Resultatet presenteras i fyra teman med narrativ sammanställning. Resultat: När neuromuskulär monitorering användes i samband med intubation observerades det mindre hemodynamisk respons jämfört med när intubation utfördes efter klinisk bedömning. Tid till intubation sågs vara längre när neuromuskulär monitorering användes jämfört med klinisk bedömning. Anslagstiden för neuromuskulär blockad var längre hos äldre patienter jämfört med yngre patienter. Vid intubation med hjälp av neuromuskulär monitorering sågs högre frekvens av goda intubationsförhållanden jämfört med intubation med klinisk bedömning. I de fall där neuromuskulär monitorering inte användes förekom en högre frekvens av residualpares. Hos äldre patienter förekom förlängd verkningstid av neuromuskulär blockad jämfört med yngre patienter. Slutsats: Användningen av neuromuskulär monitorering under hela anestesiologiska processen kan underlätta intubationsförhållanden och minska förekomsten av residualpares vilket kan öka patientsäkerheten.