Betydelsen av skörhet för postoperativa utfall hos kirurgiska patienter : En retrospektiv tvärsnittsstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Skörhet karakteriseras av nedsatt fysiologisk reserv, styrka och uthållighet, vilket ökar sårbarheten för negativa hälsoutfall. Även om tidigare studier har visat att sköra patienter har ökad risk för postoperativa komplikationer och längre vårdtider, saknas kunskap om skörhetens betydelse i den omedelbara postoperativa vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva och jämföra postoperativa utfall mellan sköra och icke sköra patienter samt mellan äldre och yngre patienter, som genomgått kirurgiskt ingrepp under anestesi. Metod: En retrospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes vid ett universitetssjukhus. Totalt inkluderades 322 patienter över 18 år som genomgick elektiv eller akut kirurgi under 2024. Preoperativ bedömning med Clinical Frailty Scale (CFS) genomfördes där CFS ≥4 definierade skörhet. Data analyserades med deskriptiv statistik och jämförelser gjordes med Mann-Whitney U-test och Chi²-test. Resultat: Skörhet förekom hos 28% av patienterna och var vanligare hos män än hos kvinnor. Högre skörhet var associerad med högre ASA-klass. Sköra patienter hade signifikant kortare postoperativ vårdtid jämfört med icke-sköra patienter (p-värden <0,05). Inga signifikanta skillnader förelåg avseende sederingsgrad, smärtskattning, illamående eller kroppstemperatur. Flera signifikanta skillnader förelåg hos patienter ≥65 år oberoende av skörhet, däribland längre postoperativ vårdtid. Slutsats: Studien visar en begränsad betydelse av skörhet mätt med Clinical Frailty Scale för de postoperativa utfallen. Resultaten understryker behovet av mer omfattande forskning för att förstå betydelsen av skörhet, både för äldre och yngre i den perioperativa vården. Sådan kunskap skulle kunna stärka evidensbaserade strategier för klinisk riskbedömning, patientsäkerhet och individanpassad omvårdnad.