Byggnation av skyddsspår - En studie kring kostnad och utsläpp vid ny- och ombyggnation

Sammanfattning

Skyddsspår är en banteknisk anordning som används tillsammans med skyddsväxlar för att minska risken för kollisioner mellan järnvägsfordon. Trots att skyddsspår normalt inte trafikeras byggs de med samma standard som huvudspår, vilket innebär användning av nytt spårmaterial och en relativt hög materialåtgång. Syftet med detta arbete har varit att undersöka möjligheterna att minska kostnader och utsläpp vid ny- och ombyggnation av skyddsspår genom användning av begagnat spårmaterial och förändrat slipersavstånd, utan att skyddsspårets funktion ska påverkas. Arbetet bygger på en analys av Trafikverkets infrastukturregelverk, kvalitativa intervjuer med specialister från olika professioner inom järnvägssektorn, platsbesök samt informationsinhämtning från Trafikverkets interna system. Fokusområdena har varit möjligheterna till återbruk av räl och slipers, konsekvenserna av ett ökat slipersavstånd samt hur dagens regelverk påverkar skyddsspårens utformning. Resultaten visar att det finns goda möjligheter att använda begagnad räl och begagnade slipers vid byggnation av skyddsspår. Samtidigt identifierades begränsningar i regelverket, framför allt kopplade till stoppbockar, som försvårar användningen av begagnad räl längs hela skyddsspåret. En harmonisering av regelverket bedöms därför kunna möjliggöra ökat återbruk och därmed minska både kostnader och klimatpåverkan. Ytterligare ett perspektiv som lyfts var skyddsspårs omotiverade storlek på vissa platser. Studien visar även att ett ökat slipersavstånd kan minska materialåtgången, men att detta samtidigt riskerar att försämra ballastmotståndet och därmed påverka skyddsväxelns långsiktiga driftsäkerhet. För att kompensera för detta krävs ofta längre spår, vilket i många fall motverkar den ekonomiska vinsten. Ökad användning av begagnade slipers framstår därför som en mer lämplig åtgärd. Arbetet visar vidare att begreppet skyddsspår saknar en tydlig definition i dagens regelverk, vilket försvårar både förvaltning och uppföljning av anläggningen. Sammanfattningsvis finns det potential att minska både kostnader och utsläpp genom ökad användning av återbrukat material. För att möjliggöra detta krävs dock vissa regelverksförändringar och ett tydligare fokus på skyddsspårets funktion och riskbild, så att ett mer hållbart och resurseffektivt byggande kan uppnås utan att säkerhetsnivån försämras.