Confusio hos Augustinus

Sammanfattning

Denna uppsats börjar i tänkandet hos Augustinus, som förutom med hans egen definition av tänkandet som ett samlande också ser tänkandet som ett välvande [volvere] och ett fusionerande [fusio]. Tänkandet som ett välvande sker genom att ord revolverar [revolvere]. Detta leder till upptäckten av att vara involverad [involvere] i världen. Eftersom man är involverad vill man försöka evolvera [evolvere] det i vilket man är involverad: strukturen är volvere–revolvere–involvere–evolvere. Detta hänger samman med varats utgjutning [diffusio] som ingjuts [infusio] i människorna, varför människan ur förskingring vill fusionera [fusio] sin verklighet. Ur detta uppstår confusio. Hos Augustinus bestäms människan av ett tredelat confusio: kosmologiskt som upphov, biologiskt som skam och kognitivt som förvirring.