Våldet bakom stängda dörrar : Barn som bevittnar våld i hemmet

Sammanfattning

Syftet med arbetet är att beskriva forskningsläget avseende långsiktiga konsekvenser för barn som bevittnar våld i hemmet, med särskilt fokus på vad barn anser vara värdefullt i mötet med den professionella. Ämnet anses relevant eftersom det inte finns tillräckligt med empiriskt material i förhållande till tidigare forskning. Följande frågeställningar har legat till grund för arbetet: vad finns det för konsekvenser för ett barn som bevittnar våld i hemmet och vad har beskrivits vara värdefullt hos barn i möte med den professionella inom socialt arbete? Arbetet genomfördes med en scoping-studie där ett urval av vetenskapliga artiklar och relevant litteratur utgjorde det empiriska materialet. Empirin analyserades utifrån Piagets utvecklingsteori, Goffmans stämplingsteori samt det dramaturgiska perspektivet och begreppet självstigma. Resultatet visar att barn som bevittnar våld i hemmet löper en ökad risk för att utveckla PTSD-symptom, våldsamma beteenden samt en försämrad självbild. Vidare visar resultatet att barn som bevittnar våld i hemmet ofta bär på en tystnad kopplad till skam, rädsla och ansvarstagande, vilket i sin tur försvårar möjligheten att söka hjälp. Samtidigt framkommer det att ett tryggt, tillitsfullt såväl som inkluderande bemötande från professionella kan möjliggöra öppenhet, stärka barnets känsla av hopp och minska självstigma.