Den förbjudna fattigdomen : En kvalitativ dokumentstudie om kommunala tiggeriförbud i Sverige

Sammanfattning

Syftet med studien har varit att undersöka kommuners beslut rörande huruvida tiggeri ska förbjudas, eller ej. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på en tematisk analys av beslutsunderlag från 13 svenska kommuner som har ett gällande lokalt tiggeriförbud. Med hjälp av inramningsteori ges i studien en förståelse för hur tiggeri ramas in i kommunerna. Resultaten visar att tidigare praxis har stor betydelse och att kommunerna ramar in tiggeri som en ordningsstörning mot olika intressen, vilket används som motiv till förbuden. “Tiggaren” beskrivs i materialet ge upphov till otrygghet genom sin närvaro i det offentliga rummet. Teoretiska begrepp som ontologisk trygghet, skyddshinnan, konfiskering av erfarenheten, stigma och moralpanik har möjliggjort en förståelse för varför tiggeri har blivit föremål för reaktion och kommunala regleringar. Studien har tagit del av uppgifter som implicerar att det varit ett lågt antal tiggare i ett flertal av de undersökta kommunerna och mycket tyder på att tiggeriet har blivit föremål för en form av symbolpolitik. Kommunerna porträtterar “tiggaren” som en EU-migrant, rom, bulgar eller rumän, samtidigt som ansvarsfrågan för “tiggarens” livssituation förskjuts utanför både kommunernas och Sveriges gränser.