Den fysiska planeringens arbete motsocioekonomisk boendesegregation : Med kommunerna Malmö & Landskrona som fallstudier

Sammanfattning

Studien utgår från socioekonomisk boendesegregation som en utmaning i många svenska städer. Det innebär att det råder en ojämnfördelning av befolkningsgrupper i bostadsområden, där inkomstskillnader förstås begränsa människors möjligheter att få ett boende. Konsekvenserna av detta är att det uppstår en ensidig koncentration av invånare i vissa bostadsområden. Syftet med studien är därmed att öka förståelsen för hur den fysiska planeringen på kommunal nivå arbetar för att motverka socioekonomisk boendesegregation. I studien används en kvalitativ fallstudie av kommunerna Malmö och Landskrona. Metoderna består av semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstepersoner inom stadsbyggnads- och socialförvaltningen i kommunerna Malmö och Landskrona. Dokumentstudie av kommunala strategiska dokument som översiktsplaner och bostadsförsörjningsprogram används också som metod. De undersökta kommunerna arbetar med stadsomvandlingar, variation i upplåtelseformer, förtätning och andra åtgärder som strävar efter ökad trygghet och attraktivitet av bostadsområden. Det är strategier som strävar efter en social blandning och bygger på planeringsidealet social mix. De kommunala strategierna förstås öka tryggheten och attraktiviteten men samtidigt ökar risken för undanträngning och vräkning av socioekonomiskt utsatta hushåll, vilket förstås bidra till en reproduktion av socioekonomisk boendesegregation. Studiens slutsats är att den fysiska planeringen på kommunal nivå kan generellt bidra till minskad segregation, däremot kan den även riskera en reproduktion av socioekonomisk boendesegregation genom gentrifieringsprocesser som ofta uppstår i samband med arbetet med att skapa en social blandning. Den fysiska planeringens på kommunal nivå har en begränsad påverkan på socioekonomisk boendesegregation. Det kan bero på att den fysiska planeringen på kommunal nivå har begränsade verktyg samtidigt som det saknas en sammanhållen bostadspolitik på nationell nivå. Rådande konjunkturer och marknadsorienterad bostadspolitik kan även vara en faktor som kan påverka socioekonomisk boendesegregation negativt, detta belyser vikten av samarbetet mellan ofantliga och privata aktörer.