Det inställda åldrandet : Begreppsliggörandet av klimakteriet i svensk dags- och veckopress 1965–1985

Sammanfattning

Denna uppsats diskuterar begreppsliggörandet av kvinnan i klimakteriet i svensk dags- och veckopress, åren 1965–1985. Genom att undersöka artiklar, insändare och inskickat frågematerial är avsikten att reda ut hur klimakteriet som begrepp användes under tidsperioden, och därigenom hur kvinnan i klimakteriet förstods. I studien argumenteras för att den studerade tidsperioden innebar en brytpunkt där äldre tanketraditioner om klimakteriet som avslutet på ”kvinnligheten” mötte den nya hormonmarknadens utfästelser om klimakteriet som ett botbart sjukdomstillstånd. I materialet expanderar också föreställningen om klimakteriet till att inbegripa såväl kvinnor som män. I flera artiklar blev klimakteriet synonymt med åldrande, och hos andra en rent psykisk åkomma som visade sig i brist på omdöme eller omotiverade, till och med brottsliga, handlingar. Samtidigt blev förståelsen av klimakteriet sammanlänkad med kvinnorörelsens och sexualliberalismens idéer i stort, där ett friare sexliv och en förnyad syn på kvinnligt åldrande flitigt förespråkades i tidningarna. Här blev klimakteriet istället förstått som en blomstrande period av kvinnans liv. Nu kunde hon ge sig hän åt nya intressen och när risken för graviditet var borta gavs också möjlighet till ett mer aktivt sexualliv. Genom det valda materialet går det att se hur företrädare för de olika perspektiven samexisterade och konstant hamnade i diskussion och dialog med varandra.För att fånga in begreppsliggörandet av klimakteriet som ett på samma gång socialt, kulturellt och medicinskt format fenomen har en intersektionell genusanalys tillämpats, med ett särskilt fokus på heteronormativitet. De teoretiska begreppen medikalisering och avmedikalisering fångar in de medicinska förståelseramar som gör sig gällande i materialet.