Digitala verktyg för en cirkulär projektering

Sammanfattning

Byggsektorn står inför betydande utmaningar kopplade till resursanvändning, avfallsgenerering och klimatpåverkan, vilket har ökat intresset för cirkulära arbetssätt och återbruk av byggmaterial. Digitala verktyg för återbruk och klimatberäkningar finns tillgängliga, men trots detta saknas i stor utsträckning etablerade och standardiserade arbetssätt för hur dessa verktyg kan integreras i tidiga projekteringsskeden. Särskilt tydligt är detta inom återbruksprojektering, där återbruk kan ha en tendens att hanteras sent i processen och utan koppling till den arkitektoniska formgivningen. Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur kopplingen mellan BIM-modell och digitala verktyg kan integreras i ett arbetsflöde som stödjer tidig återbruksprojektering. Vidare syftade studien till att ta fram ett rekommenderat arbetsflöde för hur digitala verktyg kan användas optimalt vid inventering och hantering av återbrukat material samt att identifiera vilka organisatoriska och strategiska förändringar som krävs för att möjliggöra detta. Studien genomfördes med en designvetenskaplig ansats, där en artefakt har utarbetats i form av ett arbetsflöde för en återbruksprojektering. Arbetsflödet har utarbetats genom litteraturstudier, analys av befintliga digitala verktyg samt empiriskt underlag från intervjuer och fallstudie. Artefakten har därefter utvecklats i relation till identifierade behov och brister i nuvarande arbetssätt. Studien, som har fokuserat på totalentreprenadens projekteringsfas, visar att BIM-modellen kan fungera som en central informationsbärare där data från en återbruksinventering, digitala verktyg och klimatberäkningar integreras tidigt i projekteringen. Detta möjliggör att återbruk blir en aktiv del av den arkitektoniska planeringen. För att detta ska fungera effektivt behöver material som kan återbrukas systematiskt identifieras och dokumenteras genom en gemensam återbruksinventering som följer en standardiserad metodik och omfattar bedömning av produkternas skick och hantering. Då det i dagsläget saknas standardiserade arbetssätt gällande återbruksprojektering bör ett effektivt arbetsflöde inledas och avslutas med erfarenhetsåterföring. Studien visar även att organisatoriska förändringar i form av gemensamma riktlinjer, kompetensutveckling och strategisk förankring genom styrdokument är viktiga för att digitala verktyg i återbruksprojekteringen ska få praktiskt genomslag. Studien bidrar med ett strukturerat arbetsflöde som visar hur digitala verktyg kan integreras i tidig återbruksprojektering. Resultaten visar att tekniska möjligheter redan finns, men att en implementering förutsätter tydligare ansvarsfördelning, ett närmare samarbete med arkitekten i tidiga skeden när byggnadens utformning ska följa tillgängligheten till återbrukbart material, samt organisatoriskt stöd i form av etablerade verktyg, gemensamma arbetssätt och kontinuerlig kompetensutveckling. Tillsammans utgör dessa faktorer förutsättningar för att återbruk ska kunna integreras som en aktiv del av den tidiga projekteringen. För fortsatt forskning rekommenderas att det framtagna arbetsflödet testas empiriskt i framtida projekt för att utvärdera dess praktiska tillämpning och hur det kan anpassas till olika projektkontexter. Vidare kan studier utvidgas för att jämföra klimatdata för olika återbrukade produkter och analysera hur digitala arbetsflöden för återbruk skiljer sig mellan olika projektkontexter såsom nybyggnad och ombyggnad.