Edition innan rättegång i konkurrensrättsliga skadeståndsprocesser - En analys av hur svensk processrätt förhåller sig till effektivitetsprincipen

Sammanfattning

Konkurrensrättsliga skadeståndsprocesser förekommer sällan i Sverige, trots att möjligheten att erhålla skadestånd på konkurrensrättslig grund har funnits länge i svensk rätt. Detsamma gällde under lång tid även i övriga EU-medlemsstater, fastän Europeiska unionens domstol erkände rätten till skadestånd redan år 2001. En central processuell utmaning är att skadelidande ofta saknar tillgång till nödvändig bevisning. Skadeståndsdirektivet ger därför en part möjlighet att under vissa omständigheter få tillgång till bevisning som finns hos svaranden eller tredje part. Den svenska lagstiftaren har tolkat direktivet som att bestämmelserna om bevisutlämning endast är tillämpliga efter att talan har väckts. Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida en sådan ordning är förenlig med den unionsrättsliga effektivitetsprincipen. För att uppnå detta syfte utreds hur effektivitetsprincipen tillämpas inom konkurrensskadeståndsrätten, hur frågan om en föregående editionstalan förhåller sig till denna princip och hur avsaknaden av en sådan möjlighet i svensk processrätt påverkar utövandet av rätten till konkurrensrättsligt skadestånd. Frågeställningarna besvaras genom tillämpning av den rättsdogmatiska och EU-rättsliga metoden. Utredningen visar att sannolikheten för ingripande från Europeiska unionens domstol är större när frågan ligger nära utövandet av rätten till konkurrensrättsligt skadestånd, särskilt när den direkt påverkar den materiella rätten, såsom preskriptionsregler. Möjligheten att begära edition innan rättegång kan ha stor betydelse för utövandet av rätten till skadestånd. I uppsatsen identifieras tre svårigheter som kan uppstå utan en sådan möjlighet: att talan inte tas upp till prövning, att anspråket inte i slutändan kan styrkas eller att anspråket inte väcks alls på grund av otillräckliga incitament. Hur stora problemen blir beror dock på omständigheterna i det enskilda fallet, exempelvis typen av överträdelse, talans karaktär samt vilken aktör som har lidit skada. En skadelidande som avser att väcka en skadeståndstalan i Sverige riskerar att möta den första och den tredje svårigheten. Utan möjlighet att begära edition före rättegång finns en risk att skadelidande inte kan utforma stämningsansökan i enlighet med de krav som ställs i svensk processrätt, vilket kan leda till att talan avvisas. Dessutom medför regleringen i dess nuvarande utformning att skadelidande många gånger inte har tillräckligt incitament att initiera en talan. Slutsatsen är därför att svensk processrätt i vissa situationer kan göra det väldigt svårt, kanske till och med orimligt svårt, att utöva rätten till skadestånd.