Elbilen som symboliskt konsumtionsobjekt; Moralisk konsumtion, vardaglig förändring och politiska strukturer i en normaliseringsfas

Sammanfattning

Föreliggande kandidatuppsats undersöker hur elbilen som miljömoraliskt och symboliskt konsumtionsobjekt påverkas under en svensk normaliseringsfas. Utgångspunkten är en spänning mellan den normativa framställningen som omger elbilen i offentligheten och den faktiska situationen vid köpögonblicket: bilförsäljare beskriver samstämmigt att miljöargumentet försvunnit ur säljsamtalen under de senaste åren. Detta glapp mellan offentlig framställning och praktik utgör den analytiska ingångar till studien. Det empiriska underlaget består av sex observationer vid laddplatser och parkeringsmiljöer i Malmö-Lundregionen, sex kvalitativa intervjuer (fyra befintliga elbilsägare och två planerande köpare), samt informella samtal med försäljare vid två bilåterförsäljare. Materialet analyseras med utgångspunkt i en antropologisk teoriram som kombinerar Miller (2010) om objektifiering och materialitet, Bourdieu (1984) om distinktion och symboliskt kapital, Douglas (1966) om renhet och kategoriarbete, Kopytoff (1986) om singularisering och kommodifiering, Simmel (1957) om modets dialektik, samt Rose (1999) och Soneryd & Uggla (2015) om governmentalitet och responsibilisering. Studien visar att elbilen fortsatt bär ett tungt symboliskt arbete men att detta arbete har omstrukturerats under normaliseringsprocessen. Den moraliska klassificeringen mellan rent och orent finns kvar, men har flyttat ner från valet mellan elbil och fossilbil till valet mellan olika sorters elbilar. Det politiska och ekonomiska strukturarbetet har skapat en miljö där elbilen har blivit ett naturligt val snarare än ett moraliskt. Uppsatsen argumenterar för att normaliseringen inte leder till att elbilens symboliska laddning försvinner, utan till en omfattande omstrukturering av dess betydelser.