En ställföreträdande koinonia? : Ecklesiologi och ecklesialitet i Svenska kyrkans territorialförsamlingar

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att lämna ett litet bidrag till Svenska kyrkans självreflektion och därmed till ekumeniska samtal genom att undersöka sammanläggningarnas konsekvenser för församlingssyn och liv. Med denna sammanfattning besvarar jag även frågeställningarna; Vilken ecklesiologi kan efter relationsförändringarna utläsas i Svenska kyrkans utredningar och i Läronämndens yttranden över territorialförsamlingarna? Vad ger denna för implikationer för församlingen som koinonia? Genom att analysera den ecklesialitet som framträder i Svenska kyrkans utredningar och Läronämndens yttranden har jag sökt finna svar på frågan hur territorialförsamlingarnas ecklesiologi framträder och vilka implikationer detta kan ha för den ekumeniska förståelsen av kyrkan som koinonia. Jag har visat ett plausibelt samband mellan sammanläggningar av territorialförsamlingar med kommunalisering av kyrkan och ett organisatoriskt skifte från Gemeinschaft till Gesellschaft.Territorialförsamlingarna har genom sammanläggningar gått mot större ekonomiska enheter med större geografisk storlek och ökad genomsnittlig mängd tillhöriga per församling. Man har rört sig från ett övre tak av antalet medlemmar i en församling till en miniminivå. Denna nivå syftar till att utgöra ett tillräckligt stort kyrkoavgiftsunderlag i syfte att bära kostnader för personal och fastigheter. Med detta har man rört sig från att antalet medlemmar avgör mängden personal till att mängden personal avgör antalet medlemmar.Samtidigt som antalet medlemmar minskar ökar antalet anställda. Svenska kyrkan kan beskrivas som tjänsteinriktad folkkyrka där välutbildad och kunnig personal utgör den faktiska församlingen medan den tillhörige primärt konsumerar religiösa tjänster. Den demokratiska organiseringens offentligrättsliga karaktär stärker den Gesellschaft¬-struktur som utvecklats över åren. Möjligheten för den enskilda att ta ansvar för, och engagera sig i, sin församling som förtroendevald går via nomineringsgruppernas respektive vallista och inte via det direkta engagemanget i församlingen. Man skulle kunna säga att församlingsbon lämnar över sitt religiösa liv att skötas av anställa och nomineringsgrupper å sina vägnar. Ett slags helig gemenskap på entreprenad där den enskildes ansvar flyttas till nomineringsgruppen och kyrkolivet sköts av proffs medan den enskilde döpte kan komma och fylla på sitt själsliv vid behov eller vid högtidliga tillfällen. De anställda och förtroendevalda bildar en slags ställföreträdande koinonia medan de tillhöriga blir passiva konsumenter som inte ser sig själva som kyrka. Denna ställföreträdande koinonia riskerar även att leda till en organisatorisk donatism, där förståelsen av kyrkan som en samling rättfärdiggjorda syndare tonas ner då graden av professionalitet ökar.När kyrkan blir för lik världen hamnar dess skapelseteologiska annorlundaskap i bakvattnet till förmån för statsvetenskaplig och ekonomisk rationalism och då riskerar kyrkan att delas upp i en yttre organisation och en inre gemenskap där den förras mätbarhet hamnar i förgrunden. Kyrkans organisering behöver istället hålla ihop med dess syfte att människor ska komma till tro och kristen gemenskap skapas. Kyrkans annorlundaskap som koinonia grundad i Treenigheten kan utgöra en förebild för världen och ge just de förutsättningar som en öppen folkkyrka behöver för sitt grundläggande uppdrag, sin lagstadgade identitet, sin ekonomi och som en del av den ekumeniska rörelsen. Inte minst i en tid av transition mot att vara en kyrka med mer likartade förutsättningar som andra samfund.