En studie av automatiserad testning i ett webbaserat system

Sammanfattning

I mindre webbaserade projekt ges automatiserad testning ofta låg prioritet på grund av begränsade resurser, och man förlitar sig istället på manuell testning för att säkerställa kodkvalitet. Detta innebär en betydande risk eftersom manuell testning kan leda till slumpmässiga variationer eller regressionsfel, vilket gör det svårt att upprätthålla systemets stabilitet över tid. Denna studie undersöker hur automatiserad testning kan införas stegvis i ett mindre webbaserat system, samt hur valda indikatorer såsom kodtäckning, identifierade brister/observationer och statisk kodanalys kan användas för att bedöma kodkvalitet i denna kontext. Den undersöker även praktiska utmaningar och begränsningar med processen. Systemet utvecklades med hjälp av Node.js, React och MongoDB. Testningen delades upp i flera mindre delar: enhetstester i backend med Jest, enhetstester i frontend med Vitest och React Testing Library, samt end-to-end-tester med Playwright över tre webbläsare. Kodtäckning mättes med hjälp av inbyggda täckningsverktyg. Resultaten visar att 100% kodtäckning uppnåddes för samtliga uppmätta täckningsmått (statements, branches, functions och lines) i de backend- och frontendfiler som ingick i coverage-rapporterna. Resultatet ska därför inte tolkas som att hela projektets kodbas hade 100% testtäckning, eftersom kod utanför den testade omfattningen inte ingick i de redovisade täckningstabellerna. Totalt genomfördes 15 end-to-end-tester som täckte fem centrala användarflöden, och samtliga passerade i alla tre webbläsare efter att problem relaterade till asynkrona API-anrop, parallell testkörning och delad testdata hade åtgärdats. Studien visar att automatiserad testning är både genomförbar och värdefull i mindre webbaserade projekt. En kombination av enhetstester och end-to-end-tester ger en tydligare bild av systemets beteende och verifierbarhet än någon av metoderna var för sig. Hög kodtäckning ären användbar indikator, men otillräcklig i sig, eftersom den inte garanterar att alla relevanta scenarier verifieras.