Ett skydd i teorin men inte i praktiken? - En kritisk analys av tillämpningen av skyddsregeln i 5 kap. 16 § utlänningslagen

Sammanfattning

Sverige för ett aktivt arbete för att förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Där pekas kvinnor med utländsk bakgrund ut som en särskilt sårbar grupp såväl nationellt som internationellt. I Sverige finns en bestämmelse avsedd att skydda kvinnor som utsätts för våld av sin anknytningsperson. Bestämmelsen ger möjlighet till skydd genom att låta kvinnor stanna i Sverige och beviljas ett självständigt uppehållstillstånd, trots att relationen och därmed anknytningsgrunden har upphört. Kraven för att beviljas ett sådant tillstånd ställs dock högt när skyddsintresset krockar med intresset för en kontrollerad invandring. Regeln föreskriver ett skydd men luckor i rätten reser frågor om huruvida skyddet är effektivt, rättssäkert och tillgängligt i praktiken. Syftet med uppsatsen är att utreda skyddet som våldsutsatta anhörigmigranter får möjlighet till genom skyddsregeln. Särskilt utreds om tillämpningen av denna är förenlig med krav på rättssäkerhet och effektivitet. Vidare syftar den till att utreda huruvida tillämpningen följer internationella åtaganden om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Detta innefattar de positiva förpliktelser som uppställs i Europakonventionen, CEDAW och Istanbulkonventionen. Frågorna besvaras genom en kombination av en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod. Den rättsdogmatiska metoden tillämpas för att redogöra för gällande rätt, exempelvis för kraven som ställs upp i skyddsregeln och hur de tillämpas. Den rättsanalytiska metoden har tillämpats för att möjliggöra ett kritiskt förhållningssätt och för att utvärdera gällande rätt. Vid utredningen av uppsatsens frågeställningar har främst material från de allmänt accepterade rättskällorna använts. Det vill säga lagbestämmelser, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Men även material som myndighetspublikationer samt internationellt och nationellt offentligt tryck har använts. Frågeställningarna besvaras genom en löpande, kritisk analys. Uppsatsen visar att tillämpningen av skyddsregeln ställer upp krav som inte är fullt förenliga med teorier om rättssäkerhet och effektivitet. Krav på sammanboendetid, våld eller kränkningar och tidpunkten för uppbrottet präglas av ett stort tolkningsutrymme och en bristande förutsebarhet. Höga krav motiverade av en kontrollerad invandring får till konsekvens att en redan särskilt sårbar grupp får sämre tillgång till skydd. Vidare visas att tillämpningen av skyddsregeln endast är delvis förenlig med Sveriges positiva förpliktelser enligt CEDAW och Istanbulkonventionen. CEDAW ställer krav på ett effektivt skydd utan diskriminering och Istanbulkonventionen krav på ett tillgängligt och icke-åtskiljande skydd mot våld. På grund av de höga krav som ställs är den i sin nuvarande tillämpning inte fullt förenlig med CEDAW eller Istanbulkonventionen. För ett land i framkant krävs förändring.