Faktorer som påverkar dräktighetslängd hos tik : progesteron, kullstorlek och kroppsvikt i relation till dräktighetslängd

Sammanfattning

Dräktighetslängden hos tik skiljer sig mycket beroende på vad som definieras dom dräktighetens startpunkt. Att utgå från fysiologiska händelser såsom den preovulatoriska luteiniserade hormon-toppen (LH-topp) alternativt ovulationstidpunkt när dräktighetslängden beräknas ger en relativt konstant siffra. Beräknas dräktighetslängden i stället utifrån parningsdag kan en stor variation ses. Att mer precist kunna uppskatta dräktighetslängden hos en individ anses vara kliniskt relevant. Reproduktionsplaneringen kan på så vis förbättras och det ger ökade möjligheter till övervakad valpning, då valpning alltid kan förenas med risker, däribland dystoki. Syftet med denna studie var att undersöka om tre specifika faktorer: serumprogesteron i samband med parning, kullstorlek och kroppsvikt, påverkade dräktighetens längd. Resultaten från denna studie jämfördes även med tidigare forskning inom området, med förhoppningen att bidra till en ökad klinisk förståelse. Studien utformades som en retrospektiv journalstudie, baserad på journaldata från Universitets-djursjukhuset (UDS) i Uppsala. Tikar som besökt UDS för progesteronprovtagning och insemi-nerats eller parats naturligt ingick i studien. Från journalsystemet på kliniken inhämtades data om progesteronkoncentration, kroppsvikt och insemineringsdatum. Information om valpningsdatum och kullstorlek registrerades från Svenska Kennelklubbens avelsdata. Antal inkluderade tikar var 211, med totalt 220 dräktigheter. Utifrån resultaten sågs ett tydligt samband mellan progesteronkoncentration och dräktighetslängd. Ett förväntat mönster med en kortare dräktighet desto högre progesteronkoncentration kunde ob-serveras. Även kullstorleken sågs påverka dräktighetens längd, där tikar med en valp hade en signifikant längre dräktighet jämfört med de som fått större kullar. Kroppsvikten sågs däremot inte ha någon påverkan på dräktighetslängden i denna studie. Resultaten från studien visar sammantaget att progesteronanalys i samband med parning är ett användbart hjälpmedel för att estimera dräktighetslängden hos den enskilda tiken. Däremot visar studien att även andra faktorer kan ha en påverkan på dräktighetens längd. Resultaten stämmer i många fall väl överens med befintlig forskning inom området. Det finns också delar som skiljer sig och vidare forskning krävs för en tydligare förståelse.