Uppsats

Filmklippningens påverkan på föreställningen av antagonist vs protagonist i tv- serien The Fall : En kvalitativ analys av parallellklippning

Kandidat-uppsats

Malmö universitet/Fakulteten för kultur och samhälle (KS)

Publicerad: 2026

Språk: Svenska

Sammanfattning

Sammanfattning Denna uppsats undersöker hur filmklippning i tv-serien The Fall (2013) används för att konstruera likheter mellan protagonisten Stella Gibson och antagonisten Paul Spector, trots deras motsatta moraliska handlingar. Syftet är att analysera hur parallellklippning kan påverka publikens tolkning av karaktärernas moral och inre liv, inom thriller- och däckargenren. Undersökningen genomförs som en kvalitativ analys av tre parallelklippta sekvenser ur seriens första säsong, utifrån tre dimensioner av karaktärernas inre liv: Begärsbaserat inre liv (mord/sex), roll- och pliktbaserat inre liv (obduktion/hårtvätt) samt konsekvens- och reflektionsbaserat inre liv (simning/jogging). Analysen bygger på teorier om montage, associering, och Kuleshov-effekten (Eisenstein, 1949. Kuleshov, 1974), Bordwell och Thompsons narrativteori (2019), Smiths begrepp alignment/ allegiance (1995), Plantingas teori om emotionell och moralisk respons (2009), Steve Neales teori om genre (2000), Vladimir Propps teori om arketyper (1928) samt Jason Mittels teori om Complex TV (2015). Resultatet visar att parallellklippning skapar likhet mellan karaktärerna genom att: Överföra mening mellan scener, forma visuella och kroppsliga speglingar samt påverka publikens emotionella tolkning. Samtidigt används klippningen för att ibland återetablera skillnader mellan dem. Detta bör förstås i relation till åskådarens förväntningar inom thriller- och deckargenren, där tydliga skillnader mellan protagonist och antagonist ofta är norm. Likställningen mellan karaktärerna kan därför bli mindre synlig eller upplevas som mer subtil. Kärnan i uppsatsen är att parallellklippningen i The Fall gör att två moraliskt motsatta karaktärer kan framstå som visuellt, emotionellt och narrativt sammanlänkade genom montage, association och åskådarens aktiva meningsskapande (Bordwell & Thompson, 2019. Smith, 1995. Plantinga, 2009).