Förskollärares uppfattningar om hur vistelsetider påverkar de yngsta barnens emotionella och sociala utveckling

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattade att långa vistelsetider i förskolan påverkade de yngsta barnens emotionella och sociala utveckling. Studien utgick från utvecklingspsykologisk och anknytningsteoretisk forskning samt ett kritisk-realistiskt perspektiv. Datamaterialet bestod av semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare verksamma i förskola med barn i åldern ett till tre år. Urvalet var strategiskt och analysen genomfördes med reflexiv tematisk analys. Resultaten visade att förskollärarna uppfattade långa vistelsetider som en betydande belastning för små barn, särskilt i relation till deras begränsade förmåga till emotionell reglering. Långa dagar beskrevs som en form av långvarig separation som påverkade barns anknytningsbehov, trötthet och sociala samspel. Eftermiddagen framstod som en särskilt sårbar period, då barnens ork var uttömd samtidigt som personaltätheten ofta minskade. Vidare framkom att stora barngrupper och organisatoriska begränsningar försvårade pedagogernas möjligheter att möta barnens individuella behov av trygghet och närhet. Studien visade även en tydlig spänning mellan barns utvecklingsbehov, pedagogers professionella ansvar och samhälleliga strukturer där förskolan i hög grad anpassas efter vuxnas arbetsliv. Resultaten bidrar till ökad förståelse för hur långa vistelsetider förstås i förskolans praktik och belyser behovet av att beakta små barns utvecklingsförutsättningar i organiseringen av förskoleverksamheten.