Från gruvavfall till resurs: En teknisk och miljömässig analys av tailings från Sydvaranger

Sammanfattning

Gruvindustrin är en verksamhet som bidrar med material till elektronik, byggmaterial och andra viktiga samhällsfunktioner. Från gruvindustrin genereras en stor mängd gruvavfall, så kallade tailings. Gruvor kan brytas för olika metaller eller mineral, och denna studie utgår från järnmalmsgruvan i Sydvaranger, Norge. I nuläget deponeras tailingsen från järnmalmsgruvan som avfall. I denna studie undersöktes möjligheterna att använda järnmalmstailingen från Sydvaranger som en resurs i olika verksamheter, i stället för att deponeras. Om tailings kan ses som en resurs snarare än som avfall kan gruvindustrin bli mer resurseffektiv, cirkulär och därmed mer hållbar. Studien byggde på en kombinerad metod bestående av en litteraturstudie och en dokumentstudie, där resultatet analyserades med hjälp av tre multikriterieanalyser (MKA). Litteraturstudien genomfördes genom insamling av vetenskapliga artiklar från databaser via Uppsala universitetsbibliotek. Dokumentstudiens fokus var på lagar, riktlinjer och styrdokument kopplade till gruvavfall. De processer som visade sig ha högst applicerbarhet på Sydvarangers tailings utifrån MKA:erna var autoklaverat tegel, markförbättring/gödsel och stabilisering av bärlager. Av de tre processer som fungerade bäst med Sydvarangers tailings var autoklaverat tegel mest lovande. I multikriterieanalysen var det den enda processen, som i samtliga MKA:er, fick över 4 poäng på den 5 gradiga skalan. Autoklaverat tegel, men också markförbättring/gödsel och stabilisering av bärlager, hade alla mycket höga poäng inom kriteriet ”cirkularitet”, eftersom en stor andel av tailingsen kunde nyttjas i respektive process. Dessa processer bedömdes medföra en låg föroreningsrisk, och fick därmed höga, alltså bra poäng inom kriteriet ”risk för framtida föroreningar”. En del av förklaringen till detta kan tillskrivas att tailingsen från Sydvaranger klassificeras som ett inert material. Flera av processerna inom byggindustrin ansågs mindre lämpliga till följd av att den kemiska sammansättningen av järnmalmstailingen från Sydvaranger samt den höga energiåtgången, inte var ideal för processerna. Processerna bioremedering, teknosol och markförbättring kan vara lovande användningsområden i framtiden, men i nuläget finns begränsat med forskning på områdena samt inga försök utanför kontrollerade miljöer. Processer som utvinning av metaller presterade förhållandevis dåligt i MKA:erna, mycket beroende på sammansättningen av Sydvarangers tailing vilket resulterade i dåliga poäng inom kriterierna cirkularitet och teknisk genomförbarhet. Osäkerhetsanalysen visar att resultatet påverkas av subjektiv viktning i MKA, begränsad och varierande datakvalitet samt osäkerhet i litteratur och antaganden.