Från kulturhistoriskt arv till välbefinnande och biologisk mångfald : ängen som social resurs i en växande verksamhet för barn och unga på Sjunnes Gård

Sammanfattning

Arbetet undersöker främst ängens roll som social och kulturhistorisk resurs, men även som ekologisk och ekonomisk resurs i en samtida social verksamhet med särskilt fokus på dess potential att främja välbefinnande hos barn och unga. Studien har utgått från en fallstudie på Sjunnes Gård i Markaryds kommun (Sverige), där det undersökts hur IRIS-verksamheten kan arbeta med natur- och lantgårdsbaserade insatser för att stärka psykisk hälsa. Syftet med arbetet är att öka kunskapen om ängens betydelse ur ett historiskt och nutida perspektiv, samt att förstå hur etablering av ängar kan bidra till biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Vidare undersöks hur naturkontakt i kombination med socialt inkluderande design och miljöpsykologiska teorier, såsom Attention Restoration Theory (ART) och Miljöstödspyramiden, kan stödja barn och ungas välbefinnande. Metodiskt kombineras en litteraturstudie och fallstudie bestående av historiska analyser, platsanalyser och semistrukturerade intervjuer med deltagare och personal från Sjunnes Gård. Materialet från dessa analyser resulterar i ett omfattande utvecklingsförslag för den berörda gården. Slutsatser visar att ängar kan fungera som multifunktionella miljöer som integrerar kulturarv, biologisk mångfald och sociala aktiviteter. Ängslandskap kan med hänsyn till olika behovsnivåer bidra till återhämtning, delaktighet och meningsfull sysselsättning. Studiens utvecklingsförslag visar att etablering av olika typer av ängar kan kombineras med naturpedagogik, social verksamhet och hållbar markanvändning. Avslutningsvis bidrar arbetet med kunskap om hur landskapsarkitektoniska insatser kan användas för att stärka kopplingen mellan människa och natur, samt hur ängar kan integreras i sociala verksamheter med fokus på hälsa, inkludering och hållbar utveckling.