Sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård : En litteraturstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag vanligt förekommande även bland patienter med somatiska sjukdomar. Detta innebär att många patienter som sjuksköterskan stöter på inom den somatiska vården har samtidiga psykiska vårdbehov. Det ingår i sjuksköterskans profession att tillgodose både patientens fysiska och psykiska behov. Begränsad erfarenhet av psykisk ohälsa inom somatisk vård bidrar däremot till att sjuksköterskor upplever svårigheter i att erbjuda en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien baserades på 12 vetenskapliga primärstudier med kvalitativ metod. Tre olika databaser användes till litteratursökning. Urvalet av artiklar följde tydliga inklusions- och exklusionskriterier. De sammanställda artiklarna kvalitetsgranskades. Resultat: Totalt tre huvudkategorier och nio underkategorier presenterades. Den första huvudkategorin är otillräcklig kunskap och kompetens där följande underkategorier är osäkerhet och kommunikationsutmaningar i mötet med patienter, brist på riktlinjer och strukturer samt att balansera somatiska och psykiska behov i sjuksköterskans arbete. Andra huvudkategorin: emotionella reaktioner och upplevelser av otrygghet, med följande underkategorier: rädsla och oro, emotionell belastning och undvikande. Samt den tredje huvudkategorin som är: hög arbetsbelastning och begränsade resurser, där följande underkategorier är tidskrävande arbete och brist på tid, otillräckliga resurser och ökad belastning vid utmanande beteenden. Konklusion: Studien visar att sjuksköterskor inom somatisk vård ofta upplever osäkerhet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa, främst till följd av bristande psykiatrisk kunskap och erfarenhet. Hög arbetsbelastning, tidsbrist och begränsade resurser försvårar möjligheten att bygga vårdrelationer och tillgodose patienternas psykiska behov vilket riskerar att leda till bristande personcentrerad omvårdnad.