Från rivningsmaterial till bärande struktur - en teknisk bedömning och provning av återbrukade stålpelare enligt SIS-CEN/TS 1090-201:2024

Sammanfattning

Detta examensarbete undersöker återbruk av stålpelare i bärande konstruktioner med utgångspunkt i den tekniska specifikationen SIS-CEN/TS 1090-201:2024. Studien utgår ifrån byggsektorns behov av att minska klimatpåverkan. Syftet är att undersöka hur olika metoder för ytförberedelse påverkar resultatet i en hårdhetsmätning, hur väl hårdhetsvärden speglar brotthållfastheten och om uttagsposition i stålpelare påverkar uppmätta mekaniska egenskaper samt hur kemisk sammansättning korrelerar med brotthållfasthet. Studien genomfördes med en experimentell och kvantitativ metod på stålelement från en befintlig hallbyggnad i Mariesjö, Skövde. Datainsamlingen bestod av hårdhetsmätning på stålelement efter olika slipmetoder genomförts, dragprov på urtagna provkroppar och kemisk analys. Insamlade data är analyserad genom en jämförelse mellan mätvärden och genom korrelationsanalys mellan hårdhet, brotthållfasthet och kemisk sammansättning. Resultaten visar att valet av ytförberedelse hade viss påverkan på de uppmätta hårdhetsvärdena, men att skillnaden i slutresultatet var begränsad. Hårdhetsmätningen visade ett samband med brotthållfastheten där lägre hårdhet i flera fall motsvarade lägre brottgräns. Dock var sambandet inte helt linjärt då det fanns avvikelser. Dragprovet visade även att prover från liv och fläns inte gav någon konsekvent skillnad i brotthållfasthet. Den kemiska analysen visade samband mellan hög kolekvivalent och högre brotthållfasthet men inte tillräckligt tydligt för att ensamt kunna klassificera stålet. Analysen visar att hårdhetsmätning kan användas som metod för urval av stålelement för vidare provning men att resultatet inte helt kan styrka stålets brotthållfasthet. På motsvarande sätt kan kemisk analys bidra med kompletterande information om stålet men inte ensamt verifiera dess brotthållfasthet. Resultatet visar att flertalet faktorer har en påverkan på stålets egenskaper. Studien visar också att förstörande provning är nödvändig för att säkerställa tillförlitliga materialparametrar. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan en mer omfattande provningsstrategi bidra till att bättre tillvarata återbrukspotentialen. Detta måste vägas mot praktiska och ekonomiska begränsningar. Studien bidrar därmed med ökad kunskap om hur återbrukade stålpelare kan bedömas och användas i bärande konstruktioner.