Grön ambition och blå osäkerhet i tätortsmiljö : form följer funktion: gestaltning utifrån 3–30–300 princip och blågrön infrastruktur, en fallstudie av Hemmesta Centrum

Sammanfattning

Urbanisering och klimatförändringar ställer allt högre krav på ut-vecklingen av hållbara städer. Samtidigt uppmärksammar forskning i ökande utsträckning vikten av jämlik tillgång till urban grönska. 3–30–300-principen har etablerats som ett enkelt och kommunikativt verktyg för att säkerställa tillgång till träd och grönska, men har i begränsad utsträckning prövats som ett gestaltningsstyrande verktyg i svenska stadsutvecklingsprojekt. Mot denna bakgrund undersöker detta arbete hur principens riktlinjer kan operationaliseras och integreras i utformningen av blågrön infrastruktur (BGI). Studien bygger på litteraturstudier, platsanalys och projekta-nalys inom ramen för ett designbaserat forskningsarbete med Hemmesta centrum i Värmdö kommun som fallstudie. Resultaten visar att 3–30–300-principen är betydligt mer komplex att tillämpa än vad som initialt kan antas och att dess analysmöjlighe-ter är mer begränsade än förväntat. Studien visar samtidigt att princi-pen kan fungera som ett användbart verktyg för analys och planering av trädbaserad BGI. Fallstudien visar dock att principens påverkan begrän-sas när exploateringsförutsättningar redan har fastställts, eftersom dess potential är störst när den integreras tidigt i planeringspro-cessen. Principens funktion som självständigt gestaltningsverktyg är begränsad eftersom den saknar förmåga att integrera plats- och kontext-specifika förutsättningar. Däremot kan den fungera som ett stöd vid planering och gestaltning av trädbaserad BGI, särskilt i gaturum. Studien bidrar till en ökad förståelse för 3–30–300-principens möjligheter och begränsningar samt dess potential som stöd för integre-ring av urbana träd i blågrön infrastruktur.