Grundvattenpumpning som saneringsåtgärd för PFAS – en modellstudie vid Sundsvall-Timrå Airport

Sammanfattning

PFAS-föroreningar utgör ett allvarligt hot mot vattentillgångarna i Sverige, särskilt i närheten av brandövningsplatser där stora utsläpp av PFAS-innehållande brandsläckningsskum har skett under lång tid. För att förhindra spridning av PFAS till omgivande miljö skulle grundvattenpumpning kunna sättas in som åtgärd. Dess effektivitet kan dock begränsas av faktorer som sorption till akviferens material och en geologi som hindrar grundvattenflödet och försvårar transporten av PFAS. I detta arbete utvärderas möjligheterna att avlägsna PFAS från grundvattenzonen genom grundvattenpumpning vid en tidigare brandövningsplats vid Sundsvall-Timrå Airport. Där har mycket höga halter PFAS uppmätts i jord och grundvatten som riskerar att transporteras till den närliggande Sörån. Grundvattenflöde och transport av PFAS modelleras i GMS med MODFLOW och MT3D-USGS. Effektiviteten av pumpning jämförs i flera scenarier där effekten av brunnsplacering, filterdjup och pumpflöde analyseras och jämförs. Saneringseffektiviteten bedöms genom att undersöka massreduktionen av PFAS över en 50-årsperiod. Resultaten tyder på att minst 50 år av grundvattenpumpning krävs för att uppnå en saneringsgrad om 90 % med avseende på massa PFAS i den mättade zonen. För att uppnå detta krävs höga pumpflöden som innebär stor risk för att vatten dras in från Sörån. Förekomst av silt i den annars sandiga jorden kan dock begränsa transporten av PFAS och därmed förlänga saneringsprocessen ytterligare. Metoden begränsas av att PFAS sorberar och ämnen med högre fördelningskoefficient (Kd-värde) bidrar till behovet av att pumpa under lång tid. Det rekommenderas att resultaten från detta projekt tolkas tillsammans med platsspecifika Kd-värden för förekommande PFAS-ämnen på platsen, för att bättre kunna dra slutsatser om tidsperspektiven för att sanera PFAS från grundvattnet.