Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i Märstaån : Kartläggning av massflöden och punktkällor

Sammanfattning

PFAS är mycket persistenta ämnen med dokumenterade hälso- och miljörisker. Mälaren, som utgör dricksvattentäkt för stora delar av Stockholmsregionen, är särskilt känslig för denna typ av förorening. Märstaån, ett 13 kilometer långt vattendrag med ett cirka 80 km² stort avrinningsområde, har i tidigare studier pekats ut som en betydande källa till PFAS i östra Mälaren. Under 2017-2021 uppskattades det årliga massflödet till 3,3 kg . Syftet med denna studie var att uppdatera och fördjupa kunskapen om PFAS-föroreningar i Märstaån. Arbetet bygger på sammanställning av historiska mätdata, nya provtagningar, samt flödesmätningar med flera metoder (ADV, ADCP, saltutspädning, mätning med flottör). Resultaten kompletterades även med modellvärden från SMHI:s S-HYPE. Data från punktkällor som Swedavia och Ragn-Sells har extrapolerats för att beräkna årsvisa massflöden för Märstaåns delvattendrag. Resultaten visar att PFAS-belastningen från Märstaån fortsatt är betydande. För perioden 2021-2025 beräknades ett genomsnittligt årligt massflöde på 2,8 kg , varav 1,2 kg PFOS och 1,9 kg . Kättstabäcken och Halmsjöbäcken uppvisar de högsta halterna, särskilt av långkedjiga PFSA som PFOS (1,2 och 0,24 kg för respektive vattendrag). Brandövningsplatsen vid Arlanda där PFOS- innehållande brandskum mellan 1980-2011 använts, bedöms fortfarande vara den största källan. PFAS-belastningen korrelerar tydligt med variationer i vattenföringen, med högre massflöden under våren. Trots vissa nedåtgående trender för PFOS och PFHxS uppvisar halterna i Märstaåns utlopp stora variationer över tid. Med nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten från 2026 (4 ng/l för , 100 ng/l för ) är övervakning och åtgärder i särskilt belastade delområden, framför allt kring Arlanda, av avgörande betydelse.