"hafva uppfostran till sitt kall" : En undersökning av den svenska folkskollärarkårens fostringsanspråk i debatten om minderåriga i industriellt arbete 1898-1900

Sammanfattning

Under sekelskiftet 1900 aktualiserades en diskussion i Sveriges riksdag om minderåriga iindustriellt arbete. På ena sidan av debatten fanns representanter från folkskolan, varsövertygelse var att barnets intellektuella och moraliska fostran led av ett för tidigt inträde iarbete. Man menade därför att minimiåldern för arbete skulle höjas och större krav påarbetsförhållanden skulle sättas på fabriksägarna. Den här uppsatsen undersöker vilken rollfolkskollärarkåren antog i debatten om minderåriga i industriellt arbete i förhållande tillfostringsanspråk. Som teoretisk utgångspunkt används främst Foucaults maktteoritillsammans med idén om hushållet som samhällets minsta enhet. Med hjälp av dem visarresultatet att lärarnas anspråk på fostran legitimerades av den omorganisering av samhälletsom den industriella utvecklingen bar med sig. Genom att problematisera industrisamhälletsetablering i förhållandet till barnets uppfostran placerar folkskollärarkåren sig i enbetydelsefull position med ett syfte som omvandlar skolans syfte från det endast utbildande,till att även vara en uppfostrande makt. Folkskolans fostringsanspråk tyder på en ambition avmakt i såväl skolans värld som den offentliga. Det valda källmaterialet utgår främst frånSvensk Läraretidning, men även delar ur riksdagsprotokoll från debatten.