Hinder för hjälpsökande till vård hos kvinnor med postpartumdepression : en litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Postpartumdepression är ett förekommande och potentiellt allvarligt tillstånd som kan påverka kvinnansvälbefinnande, relationen till barnet, familjen och möjligheten till återhämtning efter förlossningen. Trotsatt stöd och behandling finns söker många kvinnor inte hjälp i tid. Hjälpsökande påverkas av flerasamverkande faktorer på individuell, social och strukturell nivå, vilket gör det viktigt att sammanställakunskap om vilka hinder som finns. Syfte: Syftet var att beskriva hinder för hjälpsökande till vård hos kvinnor med postpartumdepression ellerdepressiva symtom under postpartumperioden. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Vetenskapliga originalartiklar söktesi två databaser och granskades utifrån förutbestämda inklusions- och exklusionskriterier. Totaltinkluderades tio kvalitativa studier. Materialet analyserades deduktivt med tematisk analys utifrån treövergripande teman: attityder, subjektiva normer och upplevd kontroll. Resultat: Resultatet visade att hjälpsökande hindrades av bristande kunskap om postpartumdepression och av attsymtom ofta normaliserades som en naturlig del av tiden efter förlossningen. Negativa föreställningar omprofessionell hjälp, skam, rädsla för att bli dömd och låg tilltro till vårdens förmåga att hjälpa bidrog ocksåtill att kvinnor avstod från att söka stöd. Familjens och omgivningens attityder hade stor betydelse, därstigma, kulturella normer och bristande förståelse kunde fördröja eller försvåra hjälpsökande. Därtillframkom praktiska och strukturella hinder såsom tidsbrist, omsorgsansvar, ekonomiska begränsningar,transportsvårigheter, långa väntetider, bristande kontinuitet och otillräckligt bemötande i vården. Slutsats: Hinder för hjälpsökande vid postpartumdepression är komplexa och påverkas av ett samspel mellanindividuella, sociala och vårdrelaterade faktorer. För att främja tidigt hjälpsökande behövs ökad kunskap,minskat stigma, ett personcentrerat och respektfullt bemötande samt en mer tillgänglig och samordnadvård. Resultatet kan bidra till att utveckla vårdinsatser som bättre möter kvinnors behov underpostpartumperioden.