”Hon klagar liksom” : – kognitions- och socialpsykologiska mönster i socialsekreterares resonemang om våldsutsatta.

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare resonerade kring våldsutsattas behov av stöd och skydd samt hur de beskrev sitt ansvar och sina bedömningar i ärenden rörande skydd, boende och ekonomiskt bistånd. Studien genomfördes som en kvalitativ sekundäranalys av gruppintervjuer med yrkesverksamma inom socialtjänsten, insamlade inom ramen för Nationellt centrum för kvinnofrids rapport En egen plats. Intervjumaterialet analyserades med tematisk analys och tolkades utifrån en kognitions- och socialpsykologisk förståelseram bestående av heuristiker, attributionsmönster och kognitiv dissonans. Resultatet visade tre teman: våldsutsatta beskrevs återkommande som krävande eller otacksamma i relation till erbjudna insatser, våldsrelaterade behov omformulerades till frågor om individuellt ansvar och skälighet, och ett begränsat handlingsutrymme beskrevs ge upphov till frustration och otillräcklighet i yrkesrollen. Studien synliggör hur kognitions- och socialpsykologiska processer kan komma till uttryck i professionella resonemang om våldsutsatta och bidrar med ett psykologiskt perspektiv på de bedömningsprocesser som formar tillgången till stöd.