Samverkan i förändring - En kvalitativ studie om kvinnojourers erfarenheter av samverkan med socialtjänsten

Sammanfattning

Denna studie syftar till att analysera hur ideella kvinnojourer erfar samverkan med socialtjänsten i ärenden som rör våld mot kvinnor i nära relationer, samt att belysa hur de nya lagkraven omformar deras organisatoriska förutsättningar och professionella handlingsutrymme. Studien bygger på en kvalitativ forskningsdesign och utgår från semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma vid kvinnojourer i olika kommuner. Teoretiskt grundas studien i samverkansteori, med betoning på strukturella och organisatoriska villkor, samt nyinstitutionell teori med fokus på institutionell styrning och isomorfism. Studien visar att arbetet mot våld mot kvinnor i nära relationer befinner sig i ett omfattande förändringsskede där lagstiftning, styrning och samverkan i hög grad påverkar kvinnojourernas roll, arbetssätt och position i välfärdsstrukturen. Kvinnojourerna beskriver samverkan med socialtjänsten som central för att säkerställa ett tryggt och samordnat stöd till våldsutsatta kvinnor och barn, men samtidigt påverkas samarbetet av varierande våldskompetens, organisatoriska begränsningar och ökade formella krav. De nya lagkraven, såsom tillståndsplikt, dokumentationskrav och regleringen av barns individuella placering i skyddat boende, innebär en tydlig professionalisering som i vissa avseenden stärker verksamheternas legitimitet. Samtidigt upplever jourerna att delar av deras ideella och feministiska grund utmanas när verksamheterna integreras i ett mer formaliserat system. Jourerna beskriver därför en balansgång mellan anpassning och bevarande av verksamhetens särart, vilket speglar en pågående kamp för autonomi och handlingsutrymme i ett alltmer reglerat system. Sammanfattningsvis visar studien hur förändrade styrningsprocesser och lagkrav omformar kvinnojourernas förutsättningar och påverkar samverkan med socialtjänsten.