Hur påverkas tätheten 0+ öring under hösten av vattentillgång i två bäckar på Gotland?

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att undersöka sambanden mellan tätheten av 0+ öring under hösten och nederbördsmängden under tre perioder i två gotländska vattendrag, Själsöån (periodvis uttorkande) och Kopparviksbäcken (med källflöde). De tre nederbördsperioderna som valdes var under hösten som föregick kläckningen (föräldrafiskens lek), under våren (kläckning och yngelstadium) och under sommaren (torr period till följd av höga temperaturer). Data från tidigare elfiske jämfördes med nederbördsmängd från SMHI. Resultatet visade att det finns ett starkt samband mellan tätheten av 0+ öring under hösten och nederbörden under våren (mars-maj) och mellan nederbörden under sommaren (juni-augusti) i Själsöån. Dessa samband är positiva, vilket betyder att mer nederbörd indikerar högre täthet av 0+ öring. Detta resultat visar att Själsöån har ett starkt behov av nederbörd med medföljande effekt på yngelöverlevnad eller emigration. I Kopparsviksbäcken observerades inga signifikanta samband mellan nederbörd under olika delar av året och tätheten 0+ öring på hösten. För att bättre beskriva de båda bäckarna kompletterades dessa data med habitatbeskrivning, elfiske och yngelfällor i bäckarna. Data från elfisket och fällfångsterna visar att yngel i Kopparsviksbäcken uppkommer tidigare och är större vid en given tid än ynglen fångade i Själsöån. I ett framtida klimat på Gotland förväntas nederbörden öka samtidigt som temperaturen också förväntas öka vilket kan leda till ökad avdunstning. Detta kan öka belastning för nederbördsberoende åar som Själsöån. I Själsöån kan åtgärder som återvätning i närområdet och bebyggandet av en vattendamm ovanför det naturliga vandringshindret leda till bevarande av vatten och återskapandet av ett flöde i ett föränderligt klimat.